tisdag 14 december 2010

Ja till NBG11!

I Kvällsposten skriver jag på debattplats om Nordisk stridsgrupp 2011 (NBG11). Det är ett viktigt beslut om samverkan med andra länder Sverige tar. Symptomatiskt står V och SD vid sidan av medan Allianspartierna tillsammans med S och MP är överens. I vart fall gäller långsiktigheten och det blocköverskridande fram till det är dags att diskutera uppdraget för 2014.

I Kvällsposten skriver jag bland annat: ”Nordiska stridsgruppen 2011 kommer att ledas av Sverige under sex månader med från vår sida 1600 kvinnor och män. Det innebär att vältränad trupp kan sättas in på EU-uppdrag för att i närområdet bidra till säkerhet. Det kan exempelvis handla om att förhindra humanitära katastrofer till följd av krig, uppror eller annan form av samhällskollaps. Då gäller det att snabbt säkra hamnar eller flygplatser för att på så sätt kunna få in mat och andra förnödenheter. En olycka kommer sällan ensam och vid stora påfrestningar är det många strukturer som kan falla samman samtidigt. Det är här soldaterna kommer in. Hela idén är att det skall gå väldigt fort – endast några dagar – från att behov uppstått till att beslut fattats och stridsgruppen är på väg.

I grunden är det också bra med samverkan tillsammans med våra närmaste länder. Sedan ett par år finns en solidaritetsförklaring där Sverige förklarar att svåra påfrestningar i vårt närområde inte kommer att mötas med armarna i kors. Även om vi är alliansfria är vi inte blinda och döva. Och vi hoppas naturligtvis att andra bistår oss vid stora problem och utmaningar. Den bärande insikten är att konflikter och katastrofer enkelt fortplantar sig. Flyktingströmmar, giftutsläpp och terrorgrupper känner inga gränser. Vår säkerhet bygger också på att andra känner sig säkra och trygga/.../

Det är inte första gången Sverige axlar huvudansvar för en Nordisk stridsgrupp. Så skedde också genom beslut 2004/05. Då bildades ett förband som var stridsklart 2008. Den gången skenade dock alla kostnader. Den miljard som det hela beräknades kosta visade sig i efterhand bli fyra! Riksrevisionen har i en granskning riktat skarp och berättigad kritik. Efter regeringsskiftet och med Sten Tolgfors som ny försvarsminister har förbättrade ekonomiska rutiner skapats inom försvarsmakten/…/

Även om motståndare till en Nordisk stridsgrupp 2011 anför ekonomiska skäl för sina invändningar så har ifrågasättandet sin grund i ovilja både mot EU som bristande insikt i att morgondagens säkerhet byggs tillsammans.”

Artikeln i sin helhet finns här:
http://kvp.expressen.se/ledare/1.2254240/hans-wallmark-ny-nordisk-stridsgrupp-i-dag

lördag 11 december 2010

Skilja på sak och person inom EMPA

Jag har utsetts till ordförande i den svenska EMPA-delegationen. Och Kerstin Engle (S) har valts till viceordförande. Litet festligt är det att de två riksdagsledamöterna från Ängelholms kommun tar hand om detta arbete. EMPA är samarbetet mellan EUs 27 medlemsstater och Medelhavsländerna. Det är en fortsättning på den så kallade Barcelonaprocessen som startades av Spanien. Mycket handlar det om viktiga kultur- och religionsdialoger mellan det kristna Västeuropa och den muslimska världen. Samtidigt finns här många av de stora traditionerna representerade med det ortodoxt kristna öst, det romerskt-katolska väst, det protestantiska nord och södern präglad av judendom och islam. Stora utmaningar för Medelhavsområdet - förutom ständiga åtgärder för att säkra fred, stabilitet och demokrati - är vatten- och energiförsörjningen. Det spännande med EMPA är att det är en mötesplats med delegationer från utöver EU bland annat Israel och Palestinska myndigheten, Syrien samt Jordanien.

Riksdagen bedriver internationellt arbete genom samarbete i olika parlamentariska församlingar. Enskilt störst är Nordiska rådet där Sverige företräds av 20 ledamöter. I övrigt sker utbyte bland annat inom ramen för det europeiska säkerhetssamarbetet OSSE samt som Nato-observatörer.

Något oväntat var det kanske att båda ledamöterna från Ängelholms kommun tar ansvar för denna internationella delegation. Samtidigt underlättar det arbetet då Kerstin Engle och jag träffas i andra sammanhang. Det ger onekligen korta beslutsvägar! Det politiska klimatet inom EMPA kan ibland vara frostigt med starka underliggande konflikter och då tror jag att det kan vara bra att berätta om fördelarna av samsyn och att visa upp hur man som M- och S-företrädare kan skilja på sak och person.

söndag 28 november 2010

Till åminnelse av Kalle Anka?

På många håll i landet har det i dag varit julkortsvitt. Snö och kyla har kompletterat adventsbasarer och marknader. Det har köpts julkärvar och halmarbeten. Även hemma hos oss har det så sakteliga blivit julastämning då hustrun sett till att rum efter rum städats och därefter pyntats. Årets alla tomtar och småsaker är en smula ovanligt. Vi brukar avvakta inför den stora resan dagarna före 24 december. Det var därför inte konstigt att sonen sa: Här ser ut att bo en 86-årig gammal kvinna!

Inför första advent har Margareta Pålsson, utbildningsutskottets ordförande, och jag haft en debattartikel i Kyrkans Tidning om den stundande helgen och det kristna budskapet. Vi skrev bland annat:

”Första advent och början på ett nytt kyrkoår: För somliga är detta en självklarhet, för andra mer en förborgad hemlighet. Med julen i antågande närmar vi oss en av kristenhetens största helger. Det nyfödda, sårbara barnet lyfts fram. Det möter oss i allt från krubban som görs i ordning i hemmet till motiv på kort som ska postas i tid. Om några månader spikas den blödande, döende människan upp på korset. Påskens mysterier är den självklara pendangen i det som handlar om död och liv.

Även den mest sekulariserade i vårt land, om man så är hedersmedlem i föreningen Humanisterna, påverkas av de traditioner, seder men också rättsuppfattningar som präglat och fortfarande präglar Sverige och västvärlden. Vår kulturkrets vilar på ett arv från Aten, Rom och Jerusalem.

Under en tid har det förts en diskussion ifall kristendomen skall ges en särställning i undervisningen. Kritiken och invändningarna har sällan eller aldrig kommit från företrädare för andra religiösa samfund. Istället har motståndet huvudsakligen hämtat näring ur ett helt antireligiöst betraktelsesätt. För även den muslimska eller judiska trosbekännaren inser att fördjupad kunskap om det som format vår kultur leder till förståelse och insikt om även andra religioner.

Församlingar och kristna företrädare har inför det kommande beslutet uttryckt oro. Därför är det med stor tillfredsställelse det går att konstatera att kristendomen, tack vare Alliansregeringen, även i fortsättningen kommer att ha en särställning i skolans religionsundervisning. Skolverkets förslag att likställa de fem världsreligionerna blir därmed inte verklighet. Svenska elever kommer även i framtiden att få lära sig mest om den religion som under de senaste tusen åren haft störst inverkan på oss och vårt samhälle/.../

I tusen år har kristendomen haft stort inflytande över hur våra lagar är konstruerade, hur vi beter oss mot varandra, vilka helgdagar vi är lediga och hur många av våra traditioner ser ut. Det är ingen slump att vår flagga pryds av ett gult kors på blå botten/…/

Elever med rötter i andra kulturer vinner på att skolan fokuserar på varför vårt land och vår kultur fungerar på ett visst sätt. Dels därför att de i mindre utsträckning än andra kan få den kunskapen hemma. Men också för att det är lättare för oss som bor i Sverige att acceptera och känna oss trygga med andra kulturer om vi har kunskap om vår egen/…/

Med första advent och en stundande julhelg kommer många svenskar, avsiktligt eller helt oavsiktligt, att påverkas av den kristendom svenska skolelever nu ges rätt och möjlighet att fördjupa sig litet mer i. Julen firas faktiskt inte till åminnelse av Kalle Anka i TV klockan 15 den 24 december - även om detta också på sitt sätt råkar vara en tradition!

Artikeln i Kyrkans Tidning finns i sin helhet här:
http://www.kyrkanstidning.com/ledare_och_debatt/debatt/kristendomen_hjalper_oss_forsta_var_kultur_0_15533.news.aspx

söndag 21 november 2010

Ladies

Det skall erkännas: Jag gillar Johan Hakelius både för hans stil som texternas innehåll. Han skriver gediget. Essayerna hämtar drag av sådana storheter som Frans G Bengtsson och Gunnar Unger. En brittisk humor och touche för tankarna till det bästa av tidskriften The Spectator.

Efter förra årets succé Döda vita män (Atlantis) följer nu Ladies (Atlantis). Det tecknas porträtt av ett antal brittiska familjer, släkten och ätter. I Svensk Tidskrift har jag recenserat den nyutkomna boken. Bland annat noterar jag:

”Bitvis är det dråpligt. Bitvis tragiskt. Johan Hakelius behärskar sina områden med stor skicklighet och lyckas knyta samman dåtid med nutid. Han har en fantastisk förmåga att nämna namn och peka på släktsamband. Samtidigt finns en behaglig distans. Det är ingen panegyrisk kungahögerföreträdare som tecknar porträtt av personer med hertig- eller vicekungskronor på sina hjässor. Hakelius är intresserad och genuint road av människorna. Och det är detta som gör honom läsvärd och relevant.

Ärligt talat blir det närmast bysantinskt labyrintiskt att följa alla släktled och hur familjer gift sig med varandra. Två välskrivna böcker till trots så begriper jag fortfarande inte mycket om brittiska titlar eller rangordning. Jag bryr mig heller inte i nämnvärd grad. Däremot är de människoöden som presenteras kolossalt intressanta oavsett om det handlar om en matlagande Jennifer Paterson eller Margaret, hertiginna av Argyll.

Hakelius blir därmed en god konservativ ciceron. Han pekar på traditioner, historia och det invandra. Åtskilligt förtjänar att skrattas åt. Det kan rent av framstå som en smula löjligt. Men när flabbet tystnat och småleendet släckts kan ett par mycket vettiga frågor tydligt höras mellan raderna: Har det verkligen blivit så mycket bättre bara för att allt moderniserats? Och har inte en del av vardagslivets charm gått förlorat med de familjer som försvunnit med alla sina anor och traditioner?

Människans ofullkomlighet och förmåga att göra både rätt som fel, det goda likväl som det onda, retar superrationalisterna som tror på den rakt igenom förnuftiga människan. De underbara livsberättelser som presenteras av Johan Hakelius är många gånger dess tydliga motsatser. I Ladies framhålls den brittiska dam som är prillig. Just därför så mycket mer genuin!

Den ofullständiga, inkonsekventa och motstridiga människan förhåller sig till den trista nutidsindividen som ett glas nypressad apelsinjuice till en brustablett med c-vitamin. Med tanke på de personers alkoholvanor Johan Hakelius tecknar så är det nog inte fel med en skvätt vodka rent av.”

Recensionen i sin helhet finns här:
http://www.svensktidskrift.se/?p=17075

lördag 20 november 2010

Om familjen Bonnier

Kulturchefen på Sveriges största tidning utanför Stockholm, Göteborg och Malmö, Gunnar Bergdahl på HD/NST, är en färgstark person. Politiskt står han med säkerhet ett långt stycke till vänster om mig. Han är dock besjälad av ett starkt och brinnande intresse för sina frågor. Han är övertygad om mångfald. Även om han ibland släpper igenom oppositionella och mer kulturkonservativa röster kunde mer göras för en breddning av tidningens material. I viljan och förmågan att tillåta borgerliga kulturföreträdare är han dock inte sämre än sina kolleger, troligtvis bättre.

I en krönika för någon dag sedan tyckte jag dock att han klart passerade gränsen för det acceptabla. Även om tanken nog att vara ironisk och provokativ blev det väldigt fel. Jag tror inte Gunnar Bergdahl är antisemitisk. Däremot tror jag att han är slarvig på ett oreflekterande sätt. Och på den punkten är han inte unik, i grunden mycket representativ för kulturradikala kretsar. I ett genmäle framförde jag bland annat:

”Gunnar Bergdahl inleder sin text med vad som skall vara fyra mycket provokativt formulerade frågor som säkert är tänkta att fästa uppmärksamheten på sakernas tillstånd. Även om jag nu är en vän av vårt statsskick som monarki, anser att Israel har rätt att försvara sig mot övergrepp och menar att Sverige utrikespolitiskt har en starkare ställning än på många år så både accepterar och respekterar jag den som hyser motsatt uppfattning. Även om det formuleras på ett så stötande sätt som möjligt.

Den fjärde frågan finns det dock anledning att hejda sig vid: ’Den judiska finansfamiljen Bonnier har ett enormt ägarinflytande över svensk media och därmed över yttrandefriheten i vårt land.’

Visst kan olika medieföretags ställning, lokalt eller nationellt, diskuteras. Men vad har det ’judiska’ med saken att göra?

För det första är väl Bonnierfamiljen i dag både stor och utbredd. Åtminstone en av koncernens mer betydande ägare är domprost i Svenska kyrkan.

Gunnar Bergdahls och andra debattörers brukande av det ’judiska’ när familjen Bonnier kommenteras är i bästa fall onödigt och i sämsta fall ett försök att utnyttja kraften i gamla, mörka fördomar.”

Av samtal, e-post och andra kommentarer att döma är jag inte precis den enda som reagerat på texten i HD/NST. Gunnar Bergdahl ger mig också ett kort svar i tidningen:

”Hans, du är en hejare på Google, försök nu att hitta en enda textrad där jag, förutom i just denna krönikas inledning, har skrivit om familjen Bonniers med hänvisning till deras börd. Jag tycker inte heller att det har med mediemonopolet att göra. Jag avskyr alla former av rasism! Nu skrev jag så därför att Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman nyligen censurerade serietecknaren Martin Kellermans Rocky-serie när denne driver med antisemiter.

Mycket riktigt. Omedelbart blir jag placerad i samma fålla och utsedd till antisemit i diverse kommentarer. Greppet används oavbrutet för att misstänkliggöra de som är kritiska mot Israels aggressionspolitik.”

Två intressanta reflektioner kan göras. För det första att jag aldrig påstått Gunnar Bergdahl vara någon antisemit. Jag tror att gruppen hatare tack och lov är hyggligt begränsad. Däremot är jag övertygad om att många fortfarande har uppfattningar om det ”judiska” som är strukturellt betingade och helt vilar på gamla vanföreställningar och tillhör historiens bottensats. Det är just därför det är så viktigt att reagera. För Gunnar Bergdahl bekräftar nämligen just med sitt svar detta genom att koppla samman det judiska med vad staten Israel ägnar sig åt. Vad har det med saken att göra! En katolsk finansfamilj är lika litet ansvarig för IRA på Irland eller pedofilskandaler i USA som familjen Bonnier för det som sker i Mellanöstern.

Tyvärr har det funnits tider då bolagsmän och tidningsägare av judisk börd misstänkts för att ta andra hänsyn än strikt affärsmässiga eller publicistiska. Det var fel då och det är fel nu.

För den intresserade finns min fråga till Gunnar Bergdahl och hans svar här:
http://hd.se/kultur/2010/11/17/en-enkel-fraga/
http://hd.se/kultur/2010/11/17/ett-enkelt-svar/

måndag 8 november 2010

Kallt och hett på Island

Nordiska rådets 62:a session är avklarad. Och med snabba steg närmas jubileet av sex decenniers samarbete de nordiska länderna och självstyrande områdena emellan. I år hölls mötet på Island. Vädret erbjöd omväxling; allt från mycket kraftiga vindar, till regn och det hela avslutades med kyla och snö.

Men om det var kallt utomhus så var det desto hetare i mötessalen. En av de mer omfattande diskussionerna kom att handla om att Danmark sänder hem nordbor i behov av socialhjälp. Samma möjlighet finns också i Sverige fast någon utvisning sker inte. Från den danska staten hävdas detta vara en tradition sedan 1930-talet. Och ändå ringer inga klockor? Ganska mycket har hänt sedan dess! Över parti-, block- och nationsgränser gick företrädare för Nordiska Rådet upp och argumenterade emot Danmarks behandling av andra nordbor. För egen del påpekade jag att ärendet kunde ses i tre dimensioner: 1) Grundläggande juridik, 2) Politik samt 3) Form. Jag kom att argumentera mot minister Ellemann som företrädde den danska regeringen.

I botten finns en Nordisk konvention om rörlighet för nordbor. Till det kommer ett EU-direktiv om rörlighet för medlemsstaternas medborgare inklusive EES (alltså även Island och Norge). Just möjligheten att stanna i ett annat land är central och därför borde de båda varandra överlappande överenskommelserna ge nordbor ett extra strakt stöd. Ändå utvisar Danmark! Så som skett bland annat en isländsk gravid kvinna med sin man kvar i Danmark. Även om det inte är konventionsbrott är det snubblande nära. Politiskt är det endast Danmark som gör på det här viset - är det möjligt att fyra länder gör fel medan Danmark gör rätt eller kan det vara omvänt att Danmark gör fel medan resten gör rätt? Slutligen har integrationsminister Birthe Rönn Hornbech vägrat träffa företrädare för Nordiska Rådet för att diskutera ärendet, och det får ses som anmärkningsvärt då en regeringsföreträdare inte önskar möta parlamentarikerna!

Politiskt och innehållsligt har det varit ett mycket intressant och givande möte med Nordiska Rådet på Island. Andra frågor som debatteras har varit bland annat att det nu skall undersökas huruvida ett gemensamt pantsystem i Norden kan upprättas. Istället för att opantbara flaskor och burkar smutsar ner i naturen skall det undersökas om länderna tillsammans med branschen kan koda om alla mottagningsmaskiner så att dessa även kan ta emot och betala ut pant för burkar och flaskor från annat land. I förlängningen är det viktigt att få med grannländer som Tyskland där många sydsvenskar i dag handlar öl och vin.

Det har också fattats beslut om gemensam kamp mot rovdjuret mårdhunden. Det till synes gulliga namnet till trots handlar det om ett riktigt skadedjur som äter mycket som kommer i dess väg och dessutom drar med sig farliga parasiter. Det är en gemensam utmaning som kräver gemensamma åtgärder.

Bland det mer ideologiskt laddade som det fattades beslut om på Island var då de rödgröna gjorde gemensam sak med socialdemokrater och en del mittenpolitiker för att kräva någon form av skatt på finansiella transaktioner. Istället för att hantera nordbornas vardagsutmaningar valde en majoritet att prioritera utopism istället för realism!

Intressant och givande är också att försvars-, säkerhets- och utrikespolitik blir allt viktigare i Norden. För egen del talade jag om behovet av breda och långsiktiga uppgörelser när det gäller de nordiska ländernas gemensamma uppdrag i Afghanistan. Förre danske försvarsministern Sören Gade lade också fram en rapport som visade hur de fem nordiska länderna kan göra gemensam sak med de tre baltiska republikerna. Och det är ett viktigt ställningstagande. Det handlar både om att ställa upp för vänner i närområdet ifall de drabbas av omfattande problem som att tillsammans med vänner i närområdet ställa upp för andra ifall de drabbas av omfattande problem. Sverige är alliansfritt men inte värderingsmässigt neutralt eller likgiltigt ifall andra drabbas av katastrofer och övergrepp.

Av de sessioner jag hittills haft förmånen att delta vid som vald medlem var detta en av de spänstigaste, politiskt innehållsrikaste och viktigaste jag varit på!

fredag 5 november 2010

Är säga emot och tysta samma sak?

Ärligt talat så har ibland tanken slagit mig att sverigedemokraterna tystas ned. En del har stått att läsa i tidningarna och partiets företrädare är inte sena att berätta om alla påstådda oförrätter. Numera är jag inte alldeles säker. Kanske är det så att de uppfattar mothugg och krav på politiska preciseringar som oförskämdheter och försök att kväva debatten. En befängd uppfattning i så fall. Pikant är ju också att just sverigedemokratiska bloggare har en tendens att återkommande dömas för förtal - så frågan är vem som visar arrogans mot vem?

Upprinnelsen till mina funderingar är Nordiska Rådets just avslutade session på Island. Ett för övrigt mycket bra möte med tydliga ståndpunkter och några riktiga frejdiga meningsutbyten.

Plötsligt dyker ett pressmeddelande upp från dansk folkeparti som sedan distribueras ut via sverigedemokratiska kanaler. Då det handlar om mig hade ju tanken kunnat tänkas att viss kontakt skulle tas före utsändandet. Men icke.

Henrik Brodersen, dansk folkeparti, och medlem av samma utskott som jag i Nordiska rådet skriver bland annat: ” Henrik Brodersen mener det er både barnligt og udemokratisk, når man som politiker ikke giver en politisk modstander lov til, at fremlægge sine argumenteruden at blive afbrudt af tilråb, sådan som det er sket på Nordisk Råds Møde. Det er sagen om Danmarks udvisning af 5 nordiske statsborgere, som har hedet debatten op under Nordisk Råds møde. Det er især de svenske Moderaternes repræsentant, Henrik Wallmark, og det norske Arbiderpartiets repræsentant, Martin Kolberg, som har gjort sig uheldigt bemærket i debatten.

- Som garvede politikere burde vi have budt den nyvalgte Erik Almqvist velkommen på Nordisk Råd, og givet ham tid til at finde sine politiske fødder. I stedet bliver han mødt med gadedrengemanerer. Det er skammeligt, og meget beklageligt. Et af de vigtigste elementer ved Nordisk Råds samarbejde, er netop, at vi kan mødes med hinanden som ligesindede politikere; uanset hvilket land og hvilket parti vi kommer fra, siger Henrik Brodersen.”

Jag har under dagen sänt brev till honom samt kopia till vår utskottsordförande samt Nordiska rådets president med önskemål om ett antal klarlägganden.

Det sägs att jag har buat. Verkligen? När och var? Det skulle nämligen verkligen inte falla mig in. Varken i riksdagen eller Nordiska rådet. Så hur man kan skriva det är fullständigt obegripligt. Jag har heller aldrig heller avbrutit någon. Det skulle heller aldrig falla mig in och är ytterst en fråga för mötesordföranden. Dock var sverigedemokraten inledningsvis uppe och begärda ordet för att framföra åsikter som inte hade något med de ärenden som då debatterades. Men ordning sköter andra än jag. Jag tycker man skall sköta sig, både i plenarsalen som utanför!!

Däremot kan nog dansk folkeparti vara irriterad över att jag drivit en politisk fråga gentemot Danmark. Det är jag som rådsmedlem i min fulla rätt att göra! Jag har med kraft vänt mig emot att Danmark hemsänder nordiska medborgare i behov av socialhjälp. Danmark skiljer ut sig från de övriga nordiska länderna. Mot detta har dansk folkeparti reserverat sig. Vid debatten på sessionen var jag i talarstolen mycket klar över vad jag tyckte. Det resulterade också i en mycket stor och varm applåd. Jag tänker inte ha dåligt samvete över att dansk folkeparti känner att man för egen del misslyckats i talarstolen. Enda gången under hela sessionen jag tog upp sverigedemokraten Erik Almqvist och hans åsikter var i slutet av detta inlägg som huvudsakligen handlade om den danska ministern Ellemann då jag påpekade att SD-påståenden om att svensk invandringspolitik och oroligheter i Malmö inte har något som helst att göra med den danska praxisen om att hemsända nordbor i behov av socialhjälp. Över åren är det nämligen endast 46 fall och ett av de mest uppmärksammade är en isländsk gravid kvinna! För egen del har jag mycket svårt att se den koppling SD önskade göra.

Danske folkeparti och möjligtvis sverigedemokraterna kanske vill tala invandringspolitik. De kanske rent av vill göra en indelning i "riktiga" nordbor och sådana nordbor som är födda någon annanstans. Då får de driva en sådan debatt där så är lämpligt, exempelvis genom att lägga ett sådant medlemsförslag till Nordiska Rådet. Jag kommer att motsätta mig en sådan tanke och också vända mig mot den människosyn ett sådant betraktelsesätt ger uttryck för. Det handlar inte om att tysta ned eller kväsa - det handlar om hur det går till i politiska sammanhang!

torsdag 28 oktober 2010

Riga för 19 år sedan

För 19 år sedan föddes dottern på Ängelholms BB. Mycket har hänt sedan dess. Medan hon blivit större och vuxit till sig så har sjukhuset gjorts mindre. Det handlar onekligen om utvecklingslinjer i två helt olika riktningar.

Som förälder blir man stolt och glad över att se ens egna barn växa upp, mogna och axla ett ökat ansvar. Samtidigt går tankarna till den tid som varit. Rent objektivt så inser jag att 19 år är ganska länge sedan. Det känns dock nära i tid. Å andra sidan innebär 19 år i andra riktningen från i dag räknat att dottern då fyller 38! Det är avlägset och långt borta!

Hustrun var ensam på Ängelholms BB då dottern föddes. Själv befann jag mig i Riga på resa med koncernledningen och andra företrädare för Nya Wermlandstidningen. Personer som jag då arbetade för och tillsammans med.

För 19 år sedan handlade det om en övergång från det kommunistiska förtrycket i riktning mot frihet och demokrati. Leninstatyn i centrala Riga hade månaderna före puttats ned från sin sockel till människornas oförställda glädje. Folk hade dessförinnan dödats och skadats då Sovjetunionen i sina sista dödsryckningar beordrat speciella säkerhetsstyrkor att angripa centrala byggnader för att försöka förhindra frihetsvinden från att blåsa fram. En blodsbesudlad order som det fortfarande inte är helt klarlagt vem som ytterst var ansvarig för. Det är dock svårt att tänka sig att något så pass viktigt skedde med mindre än att generalsekreterare Gorbatjov själv informerats. Fortfarande i dag förnekar många hans delaktighet i mycket av det hemska som skedde under 1980- och början av 90-talet.

Riga var vid denna tidpunkt en sliten stad hårt märkt av den sovjetiska tiden. Vi bodde på ett hotell i centrala Riga. De flesta måltider var förbeställda men en kväll gick vårt sällskap på 15-18 personer ut för att äta och dricka. Allt som var möjligt att beställa togs in och när notan kom slutade den på drygt 400 kronor. För oss alla. Det säger något om hur förhållandevis fattigt och utsuget Lettland var vid denna tidpunkt.

Från hotellet gick det att beställa samtal till utlandet. Det tog åtta timmar att få några minuters öppen ledning och ansvarig i receptionen var en storväxt kvinna som förde tankarna till kulstöterska. Jag ringde hem rätt ofta. Tyvärr fick man inte förbeställa till en viss tid utan ett nytt samtal var endast möjligt efter att det senaste till samma telefonnummer avslutats. En kväll löd hustruns besked från Ängelholm att det vore bra ifall jag kom hem. Åtta timmar senare skulle jag berätta att jag bokat om till ett Aeroflot-plan som strax skulle gå. Ingen svarade. Ytterligare åtta timmar senare var jag hemma och kunde på Ängelholms BB ta den nyfödda dottern i famn.

Något år senare var jag åter i Riga och upptäckte då att med frihet och öppenhet hade kommit butiker och fullt fungerande telefonkiosker. Och för någon vecka sedan var jag där igen och noterade då fina förbindelser för mobil och Internettrafik. I dag har också många av de vackra husen räddats undan skabbigt förfall genom påkostade fasadrenoveringar. Riga är i dag en vacker Hansastad vid Östersjön med rikt affärsutbud och mycket att titta på.

Så var det inte för 19 år sedan! Men varje nytt besök i Riga kommer att påminna mig om två saker. Min dotters respektive Lettlands födelse. I båda fallen gjorde det ont men där åren visat på livsglädje och förmåga.

onsdag 27 oktober 2010

Afghanistan: ABC-bok eller AK4?

Det har varit mycket diskussion kring Sveriges insats i Afghanistan tillsammans med 46 andra länder på gemensamt FN-uppdrag. I fokus den senaste tiden har varit tragiken kring en dödad soldat och några som skadats. Det har skapats omedelbar insikt om både vad som händer på plats som insatsernas faror och utsatthet. Det parlamentariska läget i riksdagen har hittills varit oklart - kommer de rödgröna partierna att göra gemensam sak med SD. Förhandlingar har därför förts mellan regeringen och oppositionsledare Mona Sahlin.

För några dagar sedan har jag i ett par tidningar haft en debattartikel om den svenska afghanistanpolitiken:

”Det är inte ofta man som ledamot av något utskott i riksdagen måste pressa sig förbi en mur av journalister och fotografer för att ta sig in i sammanträdesrummet. Men det händer. Nu senast för någon dag sedan då Överbefälhavaren Sverker Göransson träffade försvars- respektive utrikesutskottet med anledning av händelserna i Afghanistan/…/
Det förs en diskussion om huruvida civila satsningar är att föredra framför militära insatser. Det enkla och självklara svaret är att båda saker behövs. Det handlar om att försöka skapa strukturer i ett land med svag centralregering och starkt präglat av strider och krig sedan Sovjetunionen rullade in för 30 år sedan. Målet för alla parter är att lämna över till de afghanska myndigheterna själva. Tyvärr finns det mycket kvar att önska. Landets polisstyrka är på cirka 110 000 man och är svårt märkt av låga löner och hög korruption. Det gör det vanskligt för civilbefolkningen att räkna med den för sin säkerhet. Landets försvarsmakt består av 130 000 personer. Av dessa är dock mindre än hälften i dag operativa och ännu färre kan sägas ha uppnått mål för att klara av svåra situationer/…/
De senaste åren går det att se att svenska trupper tillsammans med kolleger från andra länder åstadkommer skillnad. Människor kan känna trygghet då talibaner bekämpas. Flickor får gå till skolan och försök görs att bygga upp grundläggande hälsovård. Saffransodlingar ersätter vallmo och på lång sikt betyder det mycket för narkotikabekämpningen/…/
Samtidigt handlar det om ett både fullt rimligt och relevant uppdrag. För egen del tycker jag det vore en styrka att när stora medieuppbåd möter upp så kan vi i Sverige peka på bred politisk samstämmighet om det viktiga som uträttas av svenskar på plats i Afghanistan. Ingen tvekan råder heller om att ABC-böcker betyder mer än AK4. Men det gäller att barnen på väg till skolan, befolkningen i vallokalerna, journalisterna på tidningarna och domarna i rättssalarna känner trygghet. Och då måste svenska soldater ha någon att lämna över till. Det är om detta debatten borde handla!”

Debattartikeln kan bland annat hittas på Kristianstadsbladets hemsida: http://www.kristianstadsbladet.se/fria-ord/article1275751/Ett-rimligt-relevant-och-viktigt-uppdrag.html

tisdag 26 oktober 2010

Al Gore och ekonomins verktygslåda

Al Gore är en person som väcker känslor. När USAs förre vicepresident talar om miljö och klimat möts han ofta av starka reaktioner. Det finns dem som lyssnar med himlande ögon och bekräftar orden med ständigt nickande bifall. Och sedan finns det dem som frustande och ilsket hävdar att han är en charlatan och cyniker.

För egen del hade jag fram till tisdag 26 oktober 2010 aldrig träffat honom. Att sitta i ett sammanträdesrum tillsammans med tjugotalet andra personer gjorde att det fanns en närhet och direkthet. Med den skicklighet och professionalism som kännetecknar amerikanska politiker tar han sig också an den publik som möter honom - så även vi som var i Uppsala denna dag. Han må ha lämnat kongressbyggnaden och Vita huset men rör sig ändå i ledande kretsar. Ännu ett tveksamt utdelat Nobelpris skänker dessutom självfallet viss glans.

Svenska Kyrkan tillsammans med Kyrkans pensionskassa har sedan 2008 investerat drygt 800 miljoner kronor i en fond administrerad av Londonbaserade Generation som Al Gore är ordförande för. Det var i den egenskapen som han var på Sverigebesök. Morgonen inleddes med visning av Domkyrkan och kaffesamkväm med ärkebiskop Anders Wejryd.

Det jag verkligen gillade och uppskattade var den långsiktighet som betonades. Generation med sin placeringspolicy har visat sig vara mycket framgångsrika med god avkastning. Det går således att kombinera att vara klimatsmart och överge kvartalskapitalismen och samtidigt vara lönsam. Ryckigheten, de tvära kasten och kortsiktigheten kan i sig vara kostsam och innebära förlust av tid och pengar.

Det finns ingen motsättning mellan att ta ansvar och samtidigt vara en god kapitalist. Tvärtom har det med varandra att göra. I dag handlar det om att tänka klimatsmart, skapa förutsättningar för kreativitet och fantasi samt socialt ansvarstagande.

Ibland finns det anledning att dra sig till minnes vad som hänt. Just nu lever vi i sviterna av den globala finnanskris som följde på den fastighetsbubbla som sprack. Det visar hur snabbt det kan gå men också hur svåra följderna kan bli. Därför måste man ständigt fundera igenom en fungerande ekonomis spelregler men också hur pengarna kan användas för att göra nytta. Svenska Kyrkan gör skillnad genom att investera i Generation.

Al Gore påminde om Mark Twains ord: Om det enda verktyg vi har att använda är en hammare kommer varje lösningsbart problem att ha formen av en spik. Av precis det skälet behövs fler verktyg inom ekonomin och inte endast de mikrosekundsnabba kursrörelser som kan avläsas på dataskärmar. Det finns fler lösningsbara problem än vad som kan fångas in av ettor och nollor. Ansvarstagande, långsiktighet och social insikt bör vara delar av verktygslådan!

söndag 24 oktober 2010

Kön. ålder, religion och region?

Tänk tanken: Inga stockholmare bland landets ledande politiska företrädare! Nog hade det blivit synpunkter. Och ilska över att ingen från Nacka, Sollentuna, Solna eller Stockholms stad funnits representerade. Men när samma sak händer Skåne och Västsverige rycks det på axlarna. Sånt händer…

Är jag då för kvotering? I grunden inte! Varken när det gäller kön, ålder, eller bakgrund. Däremot är det aldrig fel med medvetenhet. I en artikel i Kvällsposten har jag pläderat för eftertanke. Jag har fått en hel del kommentarer, intressant nog mer kritiska ju närmare personen bor Stockholm och mer positiva ju närmare personen bor Skåne. Onekligen något att tänka på!

Jag skrev följande:” I Sofia Arkelsten har M fått en partisekreterare som genom engagemang flyttat fram partiets positioner inom miljö- och klimatfrågorna. Den uttalade ambitionen är att nå grupper som tvekar inför Moderaterna: exempelvis unga och miljöengagerade.
Statsminister Fredrik Reinfeldts nya regeringssammansättning är också led i att både hantera de kommande årens politiska utmaningar och parlamentariska läge som att förbereda sig på 2014 och den därpå följande mandatperioden.
Liksom när man passerar en vältrafikerad vägkorsning gäller det att inom politiken ha uppsikt över alla riktningar.
Det är farligt att endast titta åt ett håll./…/
Jag tror inte att det handlar om var folks brevlådor är placerade. Och jag tror inte heller att grupper i olika delar av landet kan tillskrivas kollektiva egenskaper.
Däremot är jag rätt övertygad om att människor formas och påverkas av sin närmiljö. Vem man träffar, vilka föreningar man är med i och det lokala medieflödet. Det gäller att fånga olika erfarenheter och betona mångfalden inte bara i teorin utan också i praktiken.”

Hela artikeln finns här: http://kvp.expressen.se/ledare/1.2179629/debatt-det-ar-dags-att-bryta-stockholmsfixeringen

onsdag 13 oktober 2010

Storkyrkan viktigare än riksdagshuset?

Vid den här tiden för en vecka sedan gick debattens vågor höga om biskop Eva Brunnes predikan i Storkyrkan inför riksdagens ledamöter och sverigedemokraternas därpå följande protesterande utmarsch. Vem hade provocerat vem? I en Brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet försökte jag resonera kring det inträffade. Det resulterade sedan i nästan 600 kommentarer på tidningens hemsida, ett antal blogginlägg och både positiva som negativa reaktioner direkt till mig. Fascinerande!

Jag tycker också det är intressant att en del av min debattartikels nyanser inte alls fångats. Det har mest blivit huruvida man är för eller emot Eva Brunne och därmed för eller emot den demonstration ett antal vänstergrupper arrangerat dagen före riksdagens öppnande.

För egen del finns det väl anledning att slå fast att jag inget har gemensamt med skräniga och gapiga rödmärkta politiska företrädare. Och det finns mycket som biskopen tycker som jag inte tycker. Å andra sidan anser jag att vi måste slå vakt om predikstolens frihet. Vi behöver obekväma och talföra präster. Svenska kyrkan måste vara mer än menlösa predikningar och ljuständningsceremonier. Det är utmärkt när människor tvingas förhålla sig till det som förkunnas. Och det är fullt rimligt att människovärdet tas som utgångspunkt!

Just därför är det litet märkligt att endast ett begränsat fåtal upptäckt att min debattartikel också var ett önskemål om fler olika röster i Svenska kyrkan. På samma sätt som det finns behov av Eva Brunne behövs också bland präster och andra ledande personer dem som tillhör andra tolkningstraditioner. Och visst finns en fara i en vänsterpolitiserad kyrka. Alla som applåderade biskopen bör själva fundera när de senast hörde en röst i Svenska kyrkan som gick på tvärs mot deras egna uppfattningar. För mig är det önskvärda nämligen verklig pluralism. Det positiva är dock ett växande intresse för just det religiösa. Vem kommer längre ihåg statsministerns regeringsförklaring från förra veckan? En frivillig gudstjänst i Storkyrkan kom nämligen att vara samhälleligt intressantare genom att kretsa kring samexistensens villkor än alla högtidligheterna i riksdagshuset!

Bland annat skrev jag i Svenska Dagbladet: ”Själv tycker jag att evangeliet måste ges en personlig tolkning i predikstolen. Det är knappast första gången någon inte varit helt förtjust i någon annans förkunnelse. Men då hanteras det på annat sätt.

Den danske motståndsmannen och prästen Kaj Munk dundrade under de mest mörka åren på 1940-talet om just predikstolens frihet. Vi behöver röster som uppfattas som obekväma, kantiga och uppmanande. Och det är knappast överdrivet provocerande att i Storkyrkan konstatera: Det är inte möjligt för troende människor att göra skillnad på människor.

Kritikerna menar att predikan är ett tecken på en politiserad kyrka. Det finns långt bättre exempel! Biskopen har fullgjort sitt uppdrag att ge en personlig utläggning. Det långsiktiga problemet för Svenska kyrkan är däremot att se till att många fler olika sorters röster, tolkningar och traditioner ges företräde, även till de högsta ämbetena.

Att några Sverigedemokrater väljer att protestera på ett övertydligt sätt fäster dock inte uppmärksamheten på detta. Att partiledaren dessutom klätt sig i folkdräkt för att visa respekt för landets statschef samtidigt som han anser att det står honom fritt att trava ut först av alla mitt under gudstjänsten i närvaro av den kungliga familjen säger något om att det teatrala föredras framför det innehållsliga.”

Brännpunktsartikeln finns här: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/kyrkan-behover-de-obekvama-rosterna_5460131.svd

fredag 1 oktober 2010

Nu börjar det

Med två veckors distans till valet 19 september går det nu att börja sammanfatta och dra slutsatser för framtiden. I dag kom också beskedet om Per Schlingmanns avgång som moderaternas partisekreterare. Precis som för fyra år sedan fick jag reda på det under pågående Kyrkomöte. Under dagen har det varit möte med partistyrelsen per telefon. Sofia Arkelsten som ny partisekreterare och Gunilla Sjöberg som biträdande är en mycket lyckad kombination. Sofia Arkelsten har som talesperson i miljö- och klimatfrågor visat på ett starkt engagemang och stor entusiasm. Humöret är alltid på topp! Gunilla Sjöberg har varit ansvarig för ”fältet” med bland annat alla ombudsmän. Att inrätta tjänsten som biträdande partisekreterare är ett sätt att markera ökad vikt av själva partiorganisationen i ett nu fortsatt växande parti. Med Sofia i mer externa sammanhang och Gunilla i mer interna finns förutsättningar att hantera utmaningar som det faktum att samma moderata parti kan nå knappt en procent av väljarna i Arjeplog medan det landar på runt 50 procent i Lomma!

På flera ställen lanseras idén om att Per Schlingmann går till statsrådsberedningen och fungerar som samarbetsman inom Alliansen medan dagens innehavare statssekretare H G Wessberg lämnar samma uppdrag och Rosenbad för att istället som nybliven riksdagsman ta hand om den 107 personer starka moderata gruppen på Helgeandsholmen. Smart och elegant samt en tydlig markering om riksdagens ökade betydelse – det är här många uppgörelser kommer att snickras och förhandlas fram.

Dagen har annars präglats av olika besked om talmansposten. Morgonen inleddes med att tidningarna kunde berätta att de rödgröna och Alliansen var överens om att endast Per Westerberg (M) skulle nomineras. På eftermiddagen kom så uppgifter om att Kent Härstedt (S) skulle motnomineras. Det kan finnas anledning att ta allt med en smula salt. Kent Härstedt tillhör ju inte precis socialdemokratins innersta cirkel och är dessutom förslagen som kommunalråd hemma i Helsingborg. Troligtvis mer förhandlingsspel än genuint menat!

För egen del väntar nu en helg och kommande vecka med mycket arbete i Stockholm. Ny mandatperiod innebär både förändrade rutiner som nya lokaler. Så det blir dagar av nedpackning följt av uppackning. I sammanhanget är det dock gott att resa upp till huvudstaden som en av de mest kryssade riksdagsledamöterna i Skåne. 3238 kryss gav 5,31 procent. Det känns både ansvarsfullt och värmande att så pass många människor velat ge mig en extra uppmuntrande klapp på axeln genom att med pennan markera mitt namn på valsedeln. Med dagens regler får dock detta inte någon som helst praktisk betydelse. Det behövs åtta procent på av partiet avgivna röster i valkretsen för att kryssa sig förbi. Vanligtvis en tuff uppgift. Men riksdagen har en vilande grundlagsförändring. Ifall den bifalls nu en andra gång under innevarande mandatperiod ändras reglerna till 2014. Och då sänks gränsen för att bli personvald till fem procent. 3238 hade då varit alldeles tillräckligt.

måndag 13 september 2010

Ge oss egen majoritet!

De kommande dagarna lär olika opinionsmätningar skölja över svenska folket. Så har det ju redan varit en tid. Alldeles oavsett vad man anser om mätmetoder, hur instituten viktar rösterna eller ifall det är meningsfullt med alla gallupar så har dessa kommit för att stanna. I Sverige i likhet med en del andra länder finns vissa spridda röster som önskar ett förbud mot att publicera partisympatiundersökningar ett visst antal dagar före valdagen. För egen del tycker jag det är fel på två mycket goda grunder. För det första den starka yttrande- och tryckfrihet vi har i Sverige. Inget material skall förhandsgranskas. Att skriva och publicera fritt är en viktig rättighet som på inget sätt skall urholkas. För det andra kan ett förbud enkelt kringgås genom att Sifo de sista dagarna publicerar sina uppgifter i danska eller åländska tidningar som enkelt kan läsas via nätet och där det omöjligtvis kan förhindras att svenska medier sedan återrapporterar om vad de tagit del av på annat håll. Det går ju knappast att införa ett nyhetsförbud.

Vissa mätningar visar nu att de två stora partierna, moderaterna och socialdemokraterna, stabiliserats på respektive nivå. En förklaring är att det så kallade stödröstandet har börjat. För att försäkra att inget av de etablerade partierna rasar under fyra procent antas ett antal lojala personer överge det parti som gillas mest till förmån för ett annat. På ett sätt en sympatisk hållning. Både de rödgröna som Alliansen måste naturligtvis ha alla partier med i respektive koalition. Å andra sidan tror jag att alla dagens sju riksdagspartier gynnas av den kraftmätning som nu utkämpas mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin som statsministeraspiranter. Det skapar utrymme för båda sidor men minskar högst märkbart intresset för FI, piratpartiet och sverigedemokraterna. En risk med stödröstning är ju att plötsligt kan något av de mindre partierna få en ordentlig skjuts i valets slutskede som sedan i efterhand kan tolkas som ett starkt stöd för en enskild fråga snarare än som just en hjälpande hand. Den röstande kan då få en politisk inriktning som inte var den riktigt tänkta.

En del av debatten har också kommit att handla om sverigedemokraterna. Därmed ges detta parti oproportionerligt stort utrymme i den politiska debatten. Det finns ett enkelt råd att ge alla som oroar sig för att SD kan nå inflytande: Hjälp till att ge Alliansen egen majoritet! De flesta opinionsmätningar visar att M, C, FP och KD tillsammans har ett ordentligt försprång framför S, V och MP. Ifall man som rödgrön supporter nu anser att sverigedemokrater i riksdagen är bland det värsta som kan hända kan en logisk konsekvens vara att stödja Alliansen så att den får egen majoritet.

Förvisso är det problematiskt att Sverige i olika sammanhang kommer att ha SD-folk som företrädare för landets högsta beslutande organ. Å andra sidan har ett antal uttalade kommunister också genom åren både internationellt som här hemma fått representera riksdagen. Med Alliansmajoritet förhindras dock sverigedemokraterna att nå några framgångar i utskotten eller kammaren. Tvärtom får partiet under fyra år visa upp sina tillkortakommanden och ofullständiga politik.

Så den som vill ta ansvar för Sverige och förhindra att sverigedemokraterna ges något som helst inflytande gör bäst i att medverka till att Alliansen får egen majoritet i riksdagen 19 september!

lördag 11 september 2010

Ludde och LO

För någon dag sedan, närmare bestämt 8 september, hade signaturen Ludde en kommentar i Kristianstadsbladet till en text skriven av mig någon dag tidigare som handlade om hur fackförbunden blandat sig i valet samt om de ganska låga kampanjmetoder som visats från en del håll.

Det verkade som att Ludde menade att jag motsätter mig oppositionens rätt att kritisera den sittande regeringen. Absolut inte! Jag vänder mig inte emot att de rödgröna kommer med olika sifferberäkningar och påståenden, ogrundade eller med viss närhet till sanningen. Självfallet förekommer sådant i en valrörelse och i en granskning av de partier som för närvarande styr. Det jag ifrågasätter är att socialdemokraterna gör det riktat i annonser personligen mot Fredrik och Filippa Reinfeldt. Och det är inget undantag. LO valde att i sin annonskampanj lyfta fram ett antal ministrar. Vända deras porträtt upp och ned och sedan skriva megafel och dunderdumt. LO har tidigare under mandatperioden sänt personliga brev till dem som bor grannar med ett antal riksdagsledamöter från Alliansen för att sprida diverse påståenden. Jag vet! Jag tillhör dem som drabbats av denna metod.

Det är inte bara LO som propagerar. Även de andra fackförbunden drar sin lans för S och de rödgröna. Kampanjstöd som aldrig offentligt kommer att redovisas! Och som att det inte räcker att låta facket agera huvudsponsor har socialdemokraterna sett till att Norrbottens landsting använt kulturpengar för att betala Mikael Wiehe då han varit däruppe och musicerat med tydligt budskap om att Alliansregeringen skall väck. En del halvljumma ursäkter kan höras både från S-håll som från tjänstemän. Ingen borde dock nöja sig med mindre än att pengarna betalas tillbaka. Varenda kopek!

En annan metod som nu avslöjats är att socialdemokrater arrangerar valmöten och sedan går alla iväg till en lokal för förtidsröstning. I vissa fall har nitiska partifunktionärer följt med bakom skynket med valsedlar i högsta hugg. Klart stridande om hur man skall uppträda. En S-aktivist blev ju också efter valet 2006 dömd för valfusk!

Allt sådant hade jag hoppats att vi kunnat slippa! Att signaturen Ludde i Kristianstadsbladet tar lätt på det hela är sin sak, men att socialdemokraterna centralt accepterar dessa flagranta fel är något helt annat och mycket allvarligare!

onsdag 8 september 2010

Tillsammans med vänner om Norden

I Kvällsposten har jag haft en debattartikel om Norden och det kommande svenska valet. Som länder påverkar vi varandra. Fortsatt Alliansstyre vore bra för alla borgerligt sinnade i närområdet. Som medundertecknare har jag haft: Per-Kristian Foss (Høyre), Stortingsrepresentant och tidigare finansminister i Norge, Anne-Mari Virolainen (Samlingspartiet), Riksdagsledamot och vice partiordförande i Finland, Fredrik Karlström (Obunden samling), Lagtingsledamot på Åland, Jørgen Lundsgaard (KF), Folketingsledamot i Danmark, samt Bjarni Benediktsson (Självständighetspartiet), Alltingsledamot, partiordförande och statsministerkandidat på Island.

Bland annat skriver vi: ” Nya moderaterna är i ständig förändring och förnyelse. Ett fast och nära borgerligt samarbete inom Alliansen är ett föredöme. Därmed inspireras även partier och politiker i andra länder att själv ompröva och våga pröva nya vägar. Det sker helt i enlighet med våra grundläggande idéuppfattningar. Att vara konservativ betyder i politiskt sammanhang att man önskar att förbättra och förnya samhället men söker samtidigt att bevara det bästa av den tradition vi redan har. Det liberala innebär övertygelsen om ett öppet rättsamhälle som säkrar den enskilda individens frihet och integritet. God politik handlar om samarbete/…/

Norden sticker ut. Det handlar om länder med förhållandevis hög skattenivå men också väl utbyggda välfärdssamhällen. Grunden för att behålla och utveckla en skola, ett hälsosystem och ett rättsväsende med höga ambitioner är en politik som tryggar välfärden genom att stimulera tillväxt, skapa nya jobb och göra arbete mer lönsamt.

För oss som aktiva ledamöter av Nordiska rådet är den nordliga dimensionen av stor betydelse. Mycket görs redan i dag men det finns alla skäl att gå vidare och fördjupa. De senaste åren har arbetet med att ta bort olika former av gränshinder prioriterats. Rörligheten är central och gynnar oss alla.”

Debattartikeln i sin helhet finns här:
http://kvp.expressen.se/ledare/1.2125442/debatt-alliansen-ar-ett-foredome

måndag 6 september 2010

Ylva är negativ. Jag är positiv.

Det är viktigt att frågan om gårdsförsäljning måste hållas levande. Ifall det inte drivs opinion är det lätt hänt att de starka krafter som är emot lyckas lägga locket på. För närvarande påstås en massa saker både om Systembolagets ställning som vad som strider och eventuellt är tillåtet enligt EUs regelverk. Visst finns snåriga detaljer men det är också viktigt att markera en grundhållning. För mig handlar det om att se positivt på de möjligheter som öppnas. Inte minst är detta en chans för mindre företag på landet kopplade till turism- och besöksnäringen. Bara i Skåne handlar det om över hundratalet vinodlare. En av de engagerade i branschen som jag träffade för någon dag sedan i Bromölla menade att de för närvarande är 156 och dessutom en växande skara. Under åren har det blivit ett antal debattartiklar och inlägg i frågan. Nu senast i Kristianstadsbladet. Ylva Johansson (S) valde att besvara min text. Och sedan kommenterade jag hennes.

Bland annat skrev jag: ” Runt om i Europa är gårdsförsäljning en viktig del av det lokala näringslivet och bidrar i hög grad till en levande och livskraftig landsbygd. Guidade turer med provsmakning och inköp av traktens produkter är ett naturligt inslag. Småskalig alkoholproduktion betyder mycket för turismen och besöksnäringen.

Sverige och inte minst Skåne har en stor potential. Men samtidigt är också Sverige ett stort undantag. Med dagens regler kan en svensk vinproducent endast sälja sina produkter via Systembolaget. Dessvärre gör Systembolagets storskalighet det svårt att nå lönsamhet för mindre producenter, och både näringsliv och lokal turism går miste om utvecklingspotential.

Riksdagen har sedan en tid på sitt bord ett förslag till ny alkohollag. Där föreslås flera och viktiga regelförenklingar. Allt är förberett för svensk gårdsförsäljning. I propositionen står att läsa: ’Möjligheten att tillåta gårdsförsäljning av alkoholdrycker bör analyseras ytterligare. En utredning kommer därför att tillsätts för att ta fram förslag till hur gårdsförsäljning av alkoholdrycker kan ske på ett sätt som är förenligt med EU-rätten liksom detaljhandelsmonopolet och utan att det leder till negativa konsekvenser för folkhälsan.’

Ifråga om provsmakning på gårdar går regeringen i förslaget emot en tidigare utredning genom att nu öppna för denna möjlighet. Det är bra! Det är också viktigt att med den regelförbättring som föreslås inte införa några begränsningar ifråga om produktens volymprocent för att därmed möjliggöra för allt från lokala öl-, till vin-, starkare fruktvins- och spritproducenter. Därtill skulle modernare regler för marknadsföring av lokalproducerad alkohol vara positivt.”

Mitt svar till Ylva Johansson: ” Kategoriskt avfärdas tankarna på gårdsförsäljning av alkohol i Sverige. Beskedet är lika tydligt som förväntat.

För egen del tycker jag att det är bra ifall det nu undersöks huruvida Sveriges undantag med monopol går att förena med en reform som är till nytta för landsbygden, inte minst här i Skåne. Varken Ylva Johansson eller jag är EU-jurister. Som i många andra sammanhang finns utrymme för tolkningar. Statsstöd till företag är exempelvis förbjudet inom EU men ändå har vårt land, efter vissa justeringar, fått presstödsreglerna godkända. I och för sig kan man beklaga att 500 miljoner kronor årligen tillåts användas på detta sätt som bidrag till några mediebolag men det strider inte mot det gemensamma regelverket.

Jag hoppas därför att den av regeringen tillsatta utredaren skall finna ett sätt som gör att gårdsförsäljning går att kombinera med Systembolaget/…/

Med en tillverkning på i bästa fall några tusen liter och fortfarande många prövande steg från alla som investerar och vågar satsa är Systembolaget inte realistiskt. För de allra flesta är det svårt att uppfylla reglerna som gäller för försäljning utan att det blir en ren förlustaffär.

För oss som bor i Skåne är det en glädje att se små butiker även i mindre orter. Det ökar intresset från besökare och turister. För personer som kommer söder om Öresund är det alldeles naturligt att det utöver frukt, grönt, ägg, ost och kött även går att finna vin och annat på gårdarna att köpa. I Sverige och Skåne skulle det handla om någon promilles försäljning av den totala mängden alkohol Systembolaget ansvarar för. Men för den enskilde handlar det om stora möjligheter! En chans att kunna utveckla en egen affärsidé eller skapa sysselsättning utan bidrag.

Går allt detta att kombinera med EUs regelverk är jag i grunden positiv. Där finns skillnaden. Ylva Johansson och socialdemokraterna är i grunden negativa.”

måndag 30 augusti 2010

Bristande närvaro? Nonchalans?

Dagens Nyheter har granskat vilka riksdagsledamöter som samtidigt är förtroendevalda lokalt eller regionalt. Protokoll från fullmäktigemöten från 1 januari 2009 till 1 augusti 2010 har gåtts igenom för att kolla upp närvaron. För egen del hamnade jag på 39 procent som ledamot av Ängelholms kommunfullmäktige. Hade å andra sidan mätperioden sträckts ut med ytterligare ett par veckor in i augusti hade ännu ett sammanträde hunnits med på vilket jag deltog och därmed hade det blivit en annan procentsiffra. Med möten relativt sällan kan frånvaro ett par gånger plötsligt bli rätt stora procenttal. Och det drabbar ju alla i fullmäktigeförsamlingarna alldeles oavsett om de är riksdagsledamöter eller inte.

Är då detta ett problem? Är det nonchalans? Inte nödvändigtvis!

För det första är man lokalpolitiskt aktiv mer än bara genom att besöka ett fullmäktigesammanträde en gång i månaden. Företrädarskap handlar om närvaro. Det innebär att man finns tillhands för medborgare som har synpunkter och tankar. Både genom att fånga upp goda idéer som att förklara och förankra.

För det andra finns tydliga kopplingar mellan nationell nivå och den lokala. Vi har ett långtgående kommunalt självstyre i Sverige – det är bra! Det innebär att många beslut som berör medborgarnas vardag fattas i fullmäktige snarare än i riksdagen. Däremot utformas generella regelverk genom lag. Även här finns ett företrädarskap: Att fånga tankar lokalt som sedan kan användas i den nationella debatten men också att försöka förklara hur nya bestämmelser påverkar vardagen i den egna kommunen.

Under mina år som kommunalråd i Ängelholm brukade vi i den moderata gruppen diskutera närvaron. För även om man som enskild ledamot har högt ställda ambitioner kan annat komma i vägen. Det kan handla om jobbet, studier, sjukdom, personliga orsaker eller den omtumlande verklighet småbarnsföräldrar kan hamna i. Även om det finns egna regler om att 50 till 75 procents närvaro är önskvärd kan det alltid göras undantag.

NST/HD slog mig en signal och bad mig kommentera min 39 procentiga närvaro. När jag bad dem kolla i protokollen även från tidigare år fick de skriva upp talet till 53 procent. Även det kan tyckas lågt men inom de gränser som tillämpats på andra. Till det skall komma en mycket intensiv europavalrörelse 2009.

Det finns också alltid en risk att som tidigare kommunalråd vara för aktiv i den lokala debatten. Det kan nämligen endast finnas en chef i taget! Under den första tiden som nyvald riksdagsledamot och just avgången ordförande för kommunstyrelsen var det självklart att följa några av de ärenden som jag fullt ut varit med om att bereda. I dag är däremot Åsa Herbst duktigt kommunalråd i Ängelholm och skall om några dagar för första gången möta väljarna som den främsta ansvariga. Då känns det också naturligt för mig att stå sist på den moderata valsedeln till kommunfullmäktige.

Jag tror och hoppas att de väljare som röstade fram moderaterna i valet 2006 var rätt införstådda med situationen. Som den mest inkryssade i Ängelholms fullmäktige med runt 1 200 personliga röster (12-13 procent) känner jag att det finns ett personligt mandat att förvalta. För mig innebär det närvaro i debatten, regionen och kommunen om än inte alltid på fullmäktiges möten. Det tror jag att folk som kryssade begrep.

fredag 27 augusti 2010

Nationell traditionell konst?

Sverigedemokraterna försöker profilera sig som ett bredare parti än det i själva verket är. För det är ju övertydligt att SD-folket även om de talar om sjukvård eller företag brinner för frågor kring invandrare och det man ser som det ”främmande”. Åtminstone i Skåne lanserar man sig som ett kulturbärande parti. Det blir faktiskt oavsiktligt lustigt. I en debattartikel respektive en insändare i NST/HD har jag den senaste tiden försökt visa på partiets haltande kultursyn. Det ges uttryck för en inskränkthetens politik i ett Skåne som historiskt präglats av utbyte och kontakter. Och i Ängelholm vill man ha vad som sägs vara traditionell bebyggelse med röda stugor:

”För någon dag sedan var det dags för sverigedemokraterna att granskas i NST/HDs artikelserie inför regionvalet. Bland annat sades att kulturen har en central roll i partiets regionpolitik. Ja, det vill säga inslaget är inte tungt utan lätt. Det ställs krav på nedskärningar och avvecklingar.

Kultur har ett värde i sig. Musik, konst och litteratur kan ge nya insikter, förmedla starka känslor eller också vara något lustfyllt för stunden. Utöver det så kan kultur ytterligare tillföra ett antal dimensioner. Just Skåne är ett försöksområde där det nu arbetas med projekt kring kultur och hälsa. Tabletter och rena medicinska ingrepp har tidigare kombinerats med motion på recept. Nu prövas nya vägar där teater och annat skapande kan visa sig framgångsrikt. Sedan tidigare vet man att musikbesök på äldreboenden har en mycket positiv effekt.

Skåne är dessutom en intressant region för besökare och turister. Självfallet lockar många kulturinstitutioner och platser. I Nordvästskåne finns allt från Hembygdsparken i Ängelholm till Sofiero och Dunkers i Helsingborg. Det handlar om olika saker som kompletterar varandra.

Sverigedemokraterna riskerar därför i sin ideologiska nit att såga av ett par viktiga grenar som Region Skåne redan sitter på. Kultur är inte en belastning utan en tillgång och medverkar till att göra Skåne attraktivt. I förlängningen betyder det jobb och skatteintäkter. Alldeles oberoende av just upplevelsernas egenvärde/…/

Ett Sverige och ett Skåne utan påverkan av stora utländska mästare som Shakespeare inom litteraturen, Goya inom konsten eller Mozart inom musiken vore platt och trist. Hela antiken som är grundläggande för vårt moderna västerländska tänkande och våra rättsregler formades av filosofer och lärde i områden som i dag är Grekland, Turkiet, Syrien och Mindre Asien.

Visst kan det tyckas vara en klämkäck formulering om att slå vakt om det svenska kulturarvet och i det nationella budgetförslag SD presenterat driva krav på minskade anslag till de delar av kultursektorn där dimensionen på verksamheten inte står i rimlig proportion till det folkliga intresset. Men vad döljer sig bakom de orden, för det handlar ju ingalunda om endast en vettig önskan om mer sponsring? I själva verket är det en systematisk brist på insikt om kulturens betydelse.

Sillen var en gång i tiden med och skapande rikedom och välstånd i Skåne. Skepp från främmande länder kom inte bara med silver och guld utan även med nya tankar och impulser. Det bör inspirera även fortsättningsvis. Det är inte ett stängt och tyst Skåne eller Sverige som är framtiden.”

Och apropå det ”nationella kulturarvet” och behovet av röda stugor i Ängelholm skrev jag:

”Det ’nationella’ kulturarvet skall lyftas fram och betonas. För egen del är jag glad över att det över parti- och blockgränserna funnits ett sådant engagemang att just framhäva det lokala och regionala i Ängelholm. Patrik Ohlsson (SD) vill inte ha konst med sexuella anspelningar utan pekar istället på Carl Larsson och Anders Zorn som sägs vara ’exempel på traditionell och nationell konst’. Då måste han ha missat ett antal avklädda dalkullor som med rikliga mängder färg fångades i olika situationer av bland annat just Anders Zorn!

Att låta teori gå före praktiken kan skapa problem. Sverigedemokraterna betonar det nationella i ett Ängelholm och Skåne starkt påverkat av just impulser och inslag från andra områden. Fram till 1658 var detta rent av ’utlandet’ i form av Danmark och staden fick sina rättigheter av en ’utländsk’ kung. SD säger sig vilja prioritera ’historiskt förankrade byggnadsmiljöer’ genom att skattebetalarnas pengar kan användas som stöd till personer som bygger ’faluröda hus med vita knutar’. Verkligen? Hur traditionellt är detta i ett Skåne präglat av sin landsbygd och sina fiskarlängor?

För egen del föredrar jag mångfald och att det kan se olika ut. Både när det gäller individer som byggnader. Det är för mig mycket mer Skåne och Ängelholm!”

torsdag 26 augusti 2010

Hur är det med Ohlys tårar?

Med tre veckor kvar till valsammanräkningen söndag 19 september finns det anledning att reflektera över alternativen. Om en månad kan svenskarna vakna upp i ett land som styrs av en helt annan regering än dagens. Att Mona Sahlin blir statsminister vid rödgrönt maktövertagande är självklart. Men vid sin sida kan hon ha exempelvis Lars Ohly som statsråd och chef över något departement – kulturdepartementet eller socialdepartementet.

Hittills har vänsterpartiet sluppit en stark medieexponering. V har kommit enkelt undan. Ingen har behövt stå till svars för vänsterpartisters tydliga kopplingar till den kommunistiska ideologi som gjort politisk bankrutt eller den löftespolitik som hittills bedrivits där kassakistan saknar botten och det går att lova det mesta till de flesta.

I själva verket är den rödgröna sidan allt annat än överens inom centrala områden. Något av detta märktes när det var Lars Ohlys tur att bli utfrågad i radions P1. Ifråga om skatter sägs partiernas överenskommelse endast sträcka sig till 2012. Därefter vill V höja skatten för vanligt folk. Rätt mycket dessutom. Mona Sahlin (S) tillbakavisar. Hon är väl medveten om att de rödgröna redan föreslår åtskilliga skatteskärpningar. Frågan är vem som vinner den dragkampen. Hittills säger sig vänsterpartisterna vara nöjda med utfallet av gjorda förhandlingar. Det är inte S som sitter med det längsta strået.

Dagens pensionssystem ifrågasätts samtidigt som grunder för en nyanserad och stabil utrikespolitik kraftigt urholkas av ett USA-hatande vänsterparti som omedelbart vill överge kvinnor och andra utsatta grupper i Afghanistan.

Festligt är det därför att ta del av Aftonbladets ledarkommentar. Där ställs frågan: Vem är rädd för Ohly? Svaret är nog rätt många, och rimligtvis även de socialdemokrater som brukar köpa tidningen. Med en lätt axelryckning vänder Helle Klein ryggen till det som varit vänsterpartiets historia. I en kolumn skriver hon istället: ”Aftonbladets ledarsida har förordat att Vänsterpartiet är med i en rödgrön regering. Det mår politiken bra av. Men framför allt demokratin.”

På en punkt har Helle Klein rätt. Det är rimligt att Lars Ohly aspirerar på regeringsmakten när V nu utgör en del av det parlamentariska underlaget. Däremot har hon helt fel att politiken skulle må bra av det. Och det där med demokratin återstår att granska. Berlinmurens fall är bara drygt 20 år bort. Några grät av lycka när järnridån föll. Andra grät av ilska och upprördhet. Hur är det med Ohlys tårar?

tisdag 24 augusti 2010

Är det bra att det är bra eller dåligt?

I går måndag 23 augusti var det kommunfullmäktige i Ängelholm. Det märktes att några oppositionspartier och politiker tog chansen till valprofilering genom interpellationsdebatter. En dryg timme tog det sammanlagt utan retoriska höjdare. Alla övriga ärenden tog ungefär lika lång tid. Roligast under den andra sessionen var Lars-Olle Tuvesson (S) som hänvisade till sådant som han läst i Ängelholmsmoderaternas valtidning Nya Blå Ängeln (http://www.blaangeln.se). Hans kommentar väckte stor munterhet bland de moderata ledamöterna, inte minst Daniel Jönsson som satt vid min sida och som varit ansvarig för publikationen.

Patrik Ohlsson (SD) inledde den valinspirerade debattomgången. Föga förvånande handlade det naturligtvis om invandrare. För även om sverigedemokraterna säger sig ha intresse för andra frågor är det ju endast detta man brinner för. I korthet gick hans funderingar ut på att Ängelholms kommun uttalat sig att mottagningen fungerar bra, ett konstaterande som inte räckte för hans del. Vad fungerar dåligt? Tja, för Åsa Herbst som kommunstyrelsens ordförande var det ju en smula svårt att ta upp det dåliga om det faktiskt just är bra! Den intressanta fråga som Patrik Ohlsson för egen del aldrig besvarade är om han tycker att det är bra att mottagningen fungerar bra eller om just det är dåligt för honom och sverigedemokraterna!

Sedan gav han sig in i ett snårigt resonemang om att asylsökande inte är detsamma som flyktingar. Men hela poängen med människor som önskar stanna i Sverige är väl att deras asylskäl först skall prövas. Man måste väl vara sökande innan ett beviljande kan bli klart!

En av de frågor Åsa Herbst fick var hur bostadsmarknaden i Ängelholm påverkats av kommunens avtal med Migrationsverket. Det sakliga svaret löd: Inte alls! När socialförvaltningen söker lägenheter till flyktingar placeras de i bostadskö som alla andra. Ett svar Patrik Ohlsson inte uppskattade. Han verkar tro på något slags utträngningseffekt. Men tillgången på bostäder är inte statisk – just därför är det viktigt med fortsatt byggande i Ängelholm. Och rimligtvis har väl sverigedemokraterna inget emot att folk flyttar hit från exempelvis Laholm, Halmstad, Göteborg eller Härnösand? Alltså är det någon annanstans skon klämmer!

Avslutningsvis pratades det kring hur stor del av kommunens kostnader för mottagandet som staten täcker. Från SD hävdades att det endast är fråga om 22 procent. Åsa Herbst tillbakavisade detta och meddelade att organisationen Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) menar att det handlar om 70-90 procent. För Ängelholms del är det full kostnadstäckning. Patrik Ohlsson vill inte ge sig. Han hänvisade till en artikel i Dagens Nyheter där Ilmar Reepalu (S) uttalat sig. Då verkar onekligen Åsa Herbst luta sig mot en mycket mer trovärdig källa!

Så det kan vara i valtider!

måndag 23 augusti 2010

Nya Blå Ängeln

Ängelholmsmoderaterna har en tradition att ge ut en egen tidning under valår. Så det har ju blivit några stycken. Med Lokaltidningen har årets upplaga distribuerats. Med ordet ”nya” visas att Blå Ängeln har blivit ännu modernare.

Daniel Jönsson, som nu tagit hand om M i Munka-Ljungby efter Ingvar Erikssons bortgång, har varit projektets huvudman. Åsa Herbst, Robin Holmberg och jag själv har hjälpt till med texter och artiklar. Det har blivit en bra blandning med allt från den moderata ungdomslistans kandidater till kultur, Ängelholms sjukhus och skolan.

Nya Blå Ängeln inleds med en programförklaring av Åsa Herbst om vad moderaterna vill göra i Ängelholm tillsammans med Alliansen. Bland annat räknas upp att det skall vara närodlat för skolans elever och för de gamla på äldreboendena, energisnåla alternativ skall ersätta kommunens gamla armaturer, trafikplanen skall uppdateras och skatten skall hållas låg.

Tidigare år har Birgit Björneskog alltid avslutat Blå Ängeln med en krönika eller kolumn. I år avstod hon även om mycket hjälp gavs för att korrekturläsa alla texter. Så det föll på mig att ha den sista artikeln i den tidning vars första är skriven av Åsa Herbst. Så här blev den:

”För en tid sedan gick jag igenom Kungsträdgården på väg till riksdagshuset i Stockholm. En solig dag som ytterligare glittrade till då jag mötte ett par med barnvagn som strosade omkring. Mannen gjorde tummen upp och log tillsammans med kvinnan vid sin sida samtidigt som han hojtade: Heja Ängelholm!

Min företrädare som politisk redaktör på Nordvästra Skånes Tidningar, Birgit Björneskog, som varit kommunen trogen i decennier brukar påminna om att Ängelholm är vänliga människors stad. Och så är det!

För egen del tror jag att det är lika viktigt i politiken som när det gäller att lansera en region att man har en positiv grundton. Problem och utmaningar hanteras genom framtidstro. Det är om detta årets val också handlar.

På plats i riksdagen har jag under mandatperioden kunnat följa hur Fredrik Reinfeldt som statsminister och Anders Borg som finansminister tillsammans med alla Allianskolleger tagit sig an utmaningar och en svår ekonomisk kris med tydlighet och ansvarstagande. Men det har också handlat om ett målmedvetet arbeta att skapa förutsättningar för sysselsättning och skapande när konjunkturen vänder. Förr om åren har det talats om jobblös tillväxt. Nu är en annan utveckling möjlig. Ökad export och tillverkning kan nu leda till att fler anställs.

Samtidigt kan reformerna lätt raseras. Avskaffat RUT-avdrag innebär ett stort hot mot de över 11 000 jobb som sannolikt uppstått när det gäller hemservice. I många fall är det också fråga om svarta jobb som blivit vita och där arbetslösa och andra med svårigheter på arbetsmarknaden fått jobb. Det kan försvinna efter valet i september ifall Alliansen inte får fortsätta fyra år till. Det handlar om kilometerskatten som innebär att all frakt straffbeskattas. För en firma som har en lastbil som går cirka 7 000 mil om året innebär det kostnadsökningar med 100 000 kronor. Till skada för transportören och ytterst för alla konsumenter. Särskilt allvarligt i Ängelholm och Nordvästskåne med många firmor som är verksamma inom transport och logistik.

Allvarligast är kanske förslaget om att den särskilda sänkning som gjorts av arbetsgivaravgiften för alla under 26 år kan komma att upphävas. För ungdomar, som redan har svårt att få in en fot på arbetsmarknaden, kan det leda till ännu tuffare villkor. Den skattehöjning de rödgröna planerar ska dra in cirka tio miljarder kronor om året. Straffbeskattning av unga!

Moderaterna i Ängelholm har under många år bjudit på kaffe varje helgfri lördag året runt på föreningslokalen på Storgatan 21. Många trevliga möten och glada skratt har det blivit. Ibland när jag ser mig omkring bland alla som tar sig en kopp och glatt pratar med varandra noterar jag personer som varit aktiva i andra partier och i tidigare val röstat på något annat än M. Då känner jag mig stolt över att vår politik och våra företrädare kan locka och attrahera. Samtidigt är det också ett stort ansvar att motsvara förväntningarna.

Jag tror nämligen att de som nu trots tidigare partitillhörighet blivit moderater uppskattat vår vilja att föra dialog, att lyssna och lära. För oss handlar det om att forma en politik utifrån människors vardagsvillkor.

En av våra nya medlemmar har tidigare varit aktiv socialdemokrat. Varje gång jag träffar den personen blir jag lika glad och stolt över att vi fortfarande kan leva upp till det politiska ansvarstagande som ledde till steget från S till M. För det handlar också årets val om. Att visa för människor som tidigare röstat på S, V och MP att med moderat politik så satsas det på välfärdens kärna, så värnas den enskilda människan och så utformas skattesänkningar att de med normala eller lägre inkomster gynnas mest.

Framåt tillsammans! I Ängelholm, Skåne och Sverige. Det är genom sammanhållning och samarbete vi gemensamt kan utveckla och förbättra. Ja, jag håller verkligen med paret jag träffade för en tid sedan i Kungsträdgården: Tummen upp. Heja Ängelholm!”

lördag 21 augusti 2010

Massuppsägningar? Megafel!

Valtemperaturen stiger. Det innebär att en del blir ännu tydligare med sina budskap – som att vi moderater önskar fortsätta en ansvarstagandets politik när det gäller den offentliga ekonomin. Andra blir mer otydliga – som miljöpartiets Maria Wetterstrand som i dag intervjuas i Sydsvenskan. På frågan om kärnkraftsavveckling avvisar hon att det finns någon tidtabell. Hon menar att det inte finns någon rödgrön överenskommelse och därför kommer besked ”först senare under mandatperioden”. För tveksamma socialdemokrater är det ju vanskligt. Ifall de tycker att en stabil energipolitik är viktig för svensk industri skall de undvika att rösta på S, V och MP för annars kan de plötsligt efter ett regeringsskifte få se just de tre partierna ställa sig bakom att ytterligare reaktorer stängs utöver de två i Barsebäck partierna tidigare avvecklat!

Socialdemokraterna känns däremot igen. Det negativa kampanjandet fortsätter. Enligt Aftonbladet distribueras nu en rapport till de trogna supportrarna i vilken hävdas att var tionde offentliganställd som arbetar inom välfärden kan komma att sägas upp om Alliansen fortsätter styra. Ifall någon S-märkt riksdagsledamot påstår något liknande de närmaste dagarna vet man att det utgått partidirektiv att sprida sådant tankemässigt snömos. För det är ju självfallet inte sant!

Däremot borde S fundera kring sitt förhållande till andra partier. Tidigare har hävdats att Mona Sahlin attackeras på ett oschysst sätt. Men att skrämmas med att var tionde kan tvingas gå eller att man låter LO klistra upp affischer med bilder av Alliansföreträdare med uttryck som ”megafel och dunderdumt” är tydligen helt OK!

NST/HD har haft någon insändare där just den personliga attacken är huvudmålet. I dagens tidning reagerar jag på insändarplats med följande:

”Vi ska vara stolta över möjligheten att ordna allmänna och fria val. Demokrati och frihet är inga självklarheter för världens alla folk. Det finns människor som är beredda att riskera sina liv för rättigheter vi tar för självklara.

Val innebär möjligheten att jämföra alternativ och väga olika politiska förslag mot varandra. Ambitionen borde vara att diskutera sakfrågor och undvika rena personangrepp. Bertil Ernegards insändare är en provkarta på just sådant som vi borde hålla oss borta ifrån!

Inga egna förslag framförs. Allt vad Alliansen gjort avfärdas raljant. Och personangrepp, även om inte namnen nämns, staplas på varandra. Personer beskrivs som skattesmitare, berusade, cyniska och bluffmakare.

Jag tycker det är bra med olika åsikter och uppskattar tydliga meningsmotståndare. Och självfallet går det att ha olika åsikter om skatter, offentlig ekonomi och huruvida genomförda reformer ska avskaffas eller inte. Men någonstans måste en gräns dras! Bertil Ernegards insändare följer dessvärre en trend med rena personangrepp på borgerliga företrädare. För något år sedan sände LO ut ett brev till mina grannar där jag nämndes vid namn. Och för 24 miljoner kronor kastar sig nu LO direkt in i valkampen med affischer på Alliansministrar och uttryck som megafel, helsjukt, dunderdumt och dumsnålt.

Politik borde handla om idéer och förslag! Ren valkamp är bättre än verbal gyttjebrottning!”

onsdag 18 augusti 2010

Ett sommarbrev i lådan

På Facebook gjorde jag tidigare i dag ett inlägg som gillades av ett antal vänner och bekanta. Tummen upp fick följande: ”S vill ha en butler i T-banan. Den rödgröna oppositionen har ju fler frågor att driva: Den skånske greven vill kanske ha en T-bana till sin butler.”

Annars har dagen bland annat använts för att under några morgon- och förmiddagstimmar cykla omkring och i brevlådor dela ut det sommarbrev kommunstyrelsens ordförande Åsa Herbst och jag skrivit. Vi resonerar kring moderaterna som ett lyssnande och lärande parti och anger några i vår mening goda skäl för att välja M i årets val. För mig som riksdagsledamot är det av stor vikt att ha goda kontakter med lokala företrädare, inte bara i Ängelholm och grannkommuner som Båstad, Örkelljunga och Klippan utan moderater i alla riksdagsvalkretsens 13 kommuner! Som tidigare kommunalråd vet jag också att det är bra att alltid ha någon att kunna ringa till i riksdagshuset.

Ett par tusen hushåll har nåtts eller kommer att nås av vårt sommarbrev. Tyvärr blir det inte till alla i Ängelholm. Så här har vi skrivit:

”Efter ett par underbara sommarveckor som för många fyllts av sol, bad, jordgubbar och förhoppningsvis många skratt drar nu nya aktiviteter i gång. För oss politiskt aktiva närmar sig valdagen 19 september. Vi hoppas att många utnyttjar sin rättighet att rösta.

Valet handlar om att söka förnyat mandat för de kommande fyra åren. Vi önskar se Ängelholm som en föregångskommun och Sverige som ett föregångsland. När vi jämför är det mycket som är bra hos oss. Under våren och sommaren har moderaterna knackat dörr runt om i kommunen och en ganska vanlig kommentar har varit att man är nöjd. För oss är det dock viktigt att gå vidare. Vi får aldrig slå oss till ro. Ska vi ha utbildning, sjukvård och ett företagsklimat som är av världsklass krävs fortsatt hårt arbete och att vi är beredda att vidareutveckla. Det är också viktigt att vi som förtroendevalda lyssnar och är beredda att lära av andra.

För Ängelholm gäller fortsatt höga ambitioner. Det handlar om ordning på kommunens ekonomi. Låg skatt är bra för alla då mer av den egna inkomsten och pensionen får behållas. Unga och äldre ska känna stolthet över att bo i Ängelholms kommun.

Ängelholm är en utbildningskommun. Föräldrar ska känna trygghet över att ha sina barn på förskola och i skolan. Eleverna ska veta att de lär sig och utvecklas. Med kunskap och fantasi ska de få verktyg för att gå vidare i livet.

Ängelholm ska vara en kommun för alla generationer. Det handlar om att alla kommundelar ska leva och att möjligheter finns till service. Det handlar om bra hemvård och hemsjukvård. Maten på våra särskilda boenden ska vara varm och god. En kunnig och uppskattad personal är med och formar en god tillvaro.

I våra samtal med ängelholmarna märks ett tydligt och brett intresse för Pyttebron, Stortorget, Kronoskogen och badhuset. Allt detta är viktigt även för oss. Vi ställer oss bakom tankarna på Hälsostaden och det positiva som det utvecklingsarbetet kan medföra för Ängelholms sjukhus.

För Sverige handlar det om att fortsätta längst den inslagna vägen. Medan andra europeiska länder kämpar med fortsatt stigande arbetslöshet och stora underskott i den offentliga ekonomin har Sverige hanterat den senaste krisen på ett ansvarstagande och lugnt sätt. Det gör att vi har mycket goda förutsättningar när nu konjunkturen vänder. Tankar på att införa kilometerskatt, höjd bensinskatt, avskaffat ROT-avdrag för hushållsnära tjänster samt att dubblera arbetsgivaravgiften för unga leder inte till fler jobb och ökad tillväxt. Det vi istället erbjuder är ordning på landets finanser och fortsatt uppslutning bakom arbetslinjen.

Vi tror att Ängelholm, Skåne och Sverige vinner på politiker som är lyhörda och kan samarbeta. För oss är Alliansen viktig. Det är också en styrka att som kommunalråd och riksdagsman ha goda kontakter med varandra. Närheten mellan det som sker lokalt och nationellt är till nytta för Ängelholm. Därför hoppas vi på Din röst och fortsatt förtroende i det kommande valet.”

måndag 16 augusti 2010

LOs metoder och många miljoner

De senaste dagarna har ett antal borgerliga sympatisörer varit upprörda över LOs inblandning i den nu pågående valrörelsen. Stora affischer visar bilder av Alliansministrar upp och ned och över deras porträtt står ord som megafel, helsjukt, dunderdumt och dumsnålt. Allt som allt uppges den här kampanjen kosta 24 miljoner och totalt kommer fackförbunden att bidra med 77 miljoner kronor.

I ett inlägg på Politikerbloggen i dag ställer jag några frågor och framför ett par funderingar kring LO och det socialdemokratiska partiet. Mina rader har resulterat i ett par kommentarer. Kritikerna hävdar genomgående att moderaterna på något sätt döljer det stöd partiet tar emot. Med tanke på att M avstår från att ta emot pengar från juridiska personer är det svårt att sopa något under mattan som inte finns. De som kräver redovisning kanske skall berätta vem som gett vad under valet 2010 som man är missnöjd med!

Däremot finns det en frivillig ordning som innebär att partierna utväxlar årsredovisningar med varandra. Socialdemokraterna har för 2009 tagit upp 14 miljoner kronor i stöd från fackförbunden. Pengar ingen annan får. Frågan blir dock hur mycket av de 77 miljoner kronor LO och de andra nu satsar som kommer att anges i årsredovisningen för 2010. Allt eller endast en spottstyver?

S tillsammans med M och de andra partierna berättar också hur många personer som gett hur mycket pengar i insamling. Från socialdemokratiskt håll finns önskemål om att namnen skall offentliggöras. I mindre samhällen finns ibland en stor rädsla för att utåt visa vilket parti man sympatiserar med, allra helst i riktigt röda områden. Dessutom berör grundlagen den här frågan. I Regeringsformens andra kapitel, andra paragraf står: ”Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att giva till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende.” Ifall en bestämmelse införs om att den som skänker en slant till ett parti skall tvingas ge sin åskådning till känna krockar det onekligen med grundlagen. Knappast en detalj eller liten fråga.

Intressant är också att få verkar försvara personangreppen som LO gör sig skyldig till men att ingen heller öppet markerar. Var det inte en ren valrörelse som skulle eftersträvas? Hur schysst är det att trumpeta ut megafel, helsjukt, dunderdumt och dumsnålt?

Bland annat skrev jag på Politikerbloggen: ”Sedan LO lanserat sin kampanj med personangrepp har jag i samband med torgmöten fått ett antal frågor kring just detta. Inte minst borgerliga sympatisörer känner sig kränkta och illa till mods över att valet nu tydligen skall präglas av smutskastning. Ledande socialdemokrater som önskar rent spel har möjlighet att markera distans och ta avstånd.

Fredag 13 augusti hade vi moderat partistyrelse. Sedan tidigare har det tagits fram en etisk policy och det finns kandidatförsäkran. Detta kompletterades nu genom beslut om etiska riktlinjer för valrörelsen 2010. Det vi gör skall baseras på att vi driver en positiv kampanj, vi angriper sak och inte person samt vi använder enbart öppna informationskällor.

LO och socialdemokraterna kan mycket väl få en kopia för kännedom att själva försöka leva efter under de veckor som återstår av valrörelsen!

I en kommun som Ängelholm har moderaterna runt 40 procent av rösterna och M är sedan fler val tillbaka största parti. Det innebär också att ett antal LO-medlemmar röstar på och känner en naturlig koppling till moderaterna. Däremot kan de ju som fackligt ansluta fundera på vad deras pengar används till och hur deras politiska ställningstagande respekteras.

Jag tycker det är bra med olika åsikter och uppskattar tydliga meningsmotståndare. Och självfallet går det att ha olika åsikter om skatter, offentlig ekonomi och huruvida genomförda reformer ska avskaffas eller inte. Men någonstans måste en gräns dras!”

Hela inlägget på Politikerbloggen finns här: http://www.politikerbloggen.se/2010/08/16/34996/

lördag 14 augusti 2010

En del av vår kulturhistoria

Under sommaren och inte minst i samband med kronprinsessan Victorias bröllop var det många svenskar som fick upp ögonen för det kulturarv som Svenska kyrkan och alla byggnader samt inventarier representerar. Textilier i form av kåpor, fantastiska utsmyckningar i kyrkor och annat tjusar och väcker beundran. Alldeles oavsett om man är medlem i Svenska kyrkan eller inte så förvaltas imponerande skatter av detta samfund. Efter en överenskommelse mellan kyrkan och regeringen har det långsiktiga stödet till att stödja det kulturhistoriska viktiga säkrats för fem år framåt. Om detta har jag haft en debattartikel i ett antal tidningar:

”Det kungliga bröllopet för några veckor sedan blev precis så fint som alla kunnat hoppas på. Brudparets kärlek var inte att ta miste på och Sverige har fått en prins som redan visat prov på sin värdighet. Vi har alla att känna stolthet över vad vårt land förmår.

Utöver charmen i traditioner och ritualer har rikliga möjligheter getts att se delar av vårt fantastiska kulturarv. Storkyrkan i Stockholm har glittrat. Rikssalen har imponerat. Ärkebiskopen tillsammans med de andra prästerna bar i några fall flera hundra år gamla kåpor. Nutid binds samman med dåtid och historia.

Åtskilligt presenteras för allmänheten via museernas utställningar och finns att beskåda i montrar och bakom glas och ram. Men det är också ett stort värde när vår historia och kultur görs levande genom att det gamla fortfarande används och brukas.

Svenska kyrkan är vårdare av landets största sammanhängande kulturarv. Kyrkor, kyrkogårdar, andra fastigheter, textilier, metallarbeten, böcker och mycket mer slår tidsmässiga och värdefulla broar mellan generationerna. Och det används fortfarande i stor utsträckning för det de en gång skapats för!

Av den anledningen går det att känna stolthet över att Alliansregeringen långsiktigt tryggat en hög nivå på den kyrkoantikvariska ersättningen. Med 460 miljoner kronor om året fram till utgången av 2014 kommer det att under fem år bli mer pengar än vad som staten betalat ut under de tio åren dessförinnan! 2,3 miljarder mot 1,9.

För en del stift är det betydande tillskott att använda för att vårda och värna det gemensamma kulturarvet. Visby stift med sina många medeltida kyrkor har nu senast fått drygt 60 miljoner, Uppsala 40 miljoner, Växjö över 30 miljoner och Lunds stift nästan 50 miljoner. Pengar som används för allt från skadeinventering av inventarier av textil och metall, till orgelrenovering och åtgärder för gravkors.

Det är både en förmån och ett stort ansvar att få vara en intim del av ett levande kulturarv. Svenska kyrkan var i allra högsta grad närvarande i samband med det kungliga bröllopet och då visades en del av skatterna upp. Det finns mycket mer!

Samtidigt finns det också all anledning att påminna om de grundläggande riktlinjerna - vilket inte minst Riksrevisionen och Riksantikvarieämbetet brukar understryka - att det är en ersättning som kommer Svenska kyrkan till del inte som trossamfund utan för att de 460 miljonerna om året skall gå till så kallade antikvariska merkostnader vid vård och underhåll av de skyddade kulturminnena.

Tillsammans slår vi vakt om och värnar vår gemensamma historia!”

fredag 13 augusti 2010

Dagens partistyrelse

I dag har partistyrelsen varit samlad. I morgon lördag 14 augusti kan valrörelsen på allvar sägas vara igång då Fredrik Reinfeldt håller sitt sommartal i Stockholm. På många andra platser landet runt kommer det också att vara kampanjdag. För egen del håller jag till i Båstad.

Oppositionen kommer att opponera. Det hör liksom till rollen. De rödgröna kommer att påstå att det mesta som hänt under fyra år i Alliansens Sverige har varit fel. Samtidigt visar den ekonomiska utvecklingen att ett brett uppsving kan vara på väg. Sysselsättningen ökar och arbetslösheten sjunker. En viktig del av arbetslinjen är också att betona skola/utbildning och se ungdomar med låg självkänsla. Det intressanta är att den rödgröna sidan talar så pass litet om de skattehöjningar som planeras ifall det blir regeringsskifte. Alliansen har en uppgift att påminna om kilometerskatt, bensinskatt och dubblerad arbetsgivaravgift för unga.

Vår uppgift är även fortsättningsvis att peka på samhällsproblem människor känner igen sig i. Det handlar inte om att svara på frågor ingen ställer utan att fånga upp den kritik och de funderingar som finns i samhället. Ansvarstagandet är också centralt och något som står i stark kontrast till oppositionen. De offentliga finanserna skall säkras och av den anledningen finns inga skattesänkningsförslag för 2011. Finns utrymme för åtgärder står pensionärerna högt upp på prioriteringslistan. Målet är balans i den offentliga ekonomin till 2012 och därefter överskott.

Partistyrelsen diskuterade även hur eftervalsanalysen skall organiseras. Det handlade om syfte, frågeställningar, metoder och arbetsformer för en grupp som skall påbörja sitt arbete redan före 19 september för att därmed redan nu kunna följa och granska. Tanken är att en analys skall kunna presenteras redan i början av december 2010. Det handlar om att bland annat studera valresultat, budskap, kampanj, mobilisering mm.

Ett beslut som klubbades i dag var att utse en arbetsmarknadspolitisk talesperson. Det blev Hillevi Engström, ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott. Hon kommer att vara det samtidigt som hon fortsatt som tidigare är talesperson i jämlikhetsfrågor. Hon presenterades vid en presskonferens tillsammans med Fredrik Reinfeldt och gjorde bra ifrån sig!

Sedan tidigare har partistyrelsen tagit fram en etisk policy och det finns kandidatförsäkran. Detta kompletteras nu med etiska riktlinjer för valrörelsen 2010. Det vi gör skall baseras på följande: Vi driver en positiv kampanj, vi angriper sak och inte person samt vi använder enbart öppna informationskällor. Samma dag som moderaterna tydligt markerar att det skall vara en ren valrörelse från vår sida väljer LO att fläska på med stora annonser direkt riktade mot personer som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. På den rödgröna sidan verkar det inte finnas någon etisk policy. En viktig följdfråga är ju dessutom om LO och socialdemokraterna kommer att redovisa denna kampanj som valstöd. Knappast, tror jag. Så två fel samma dag! Rött kort redan!

tisdag 10 augusti 2010

Debatt i Kvällsposten

I måndags hade jag en debattartikel införd i Kvällsposten om de två alternativen som står mot varandra i svensk politik inför valet 19 september. Det är alldeles uppenbart att borgerliga sympatisörer känner sig mer trygga med Fredrik Reinfeldt som statsministerkandidat än den rödgröna sidan med Mona Sahlin som sitt utmanaralternativ. Utöver personer handlar det också om innehåll. Alliansen erbjuder stor enighet fyra partier emellan, ekonomiskt ansvarstagande och en politik som betonar jobb och skapande. S, V och MP försöker hjälpligt markera att man tycker lika. Det man enas om är dock många gånger dåliga förslag som kilometerskatt, avskaffat RUT-avdrag och dubblerad arbetsgivaravgift för unga. Hur kan skattehöjningar vara vägen till fler jobb?

I Kvällsposten noterar jag: ”Några viktiga förklaringar till regeringsskiftet 2006 och valframgångar för Moderaterna var det pågående förändringsarbetet. När det talades om ’det nya arbetarpartiet’ blev möjligtvis en och annan S-företrädare illröd i ansiktet av ilska men begreppet var ändå i rätt stor utsträckning ledigt.

Det var möjligt att med trovärdighet slå fast värdet av en tydlig arbetslinje, att jobb skall löna sig. Men också insikten om att de allra flesta i dag är barn, barnbarn eller barnbarnsbarn till de som vuxit upp i ett fattigare Sverige. Deras vilja och ambitioner att streta på och jobba samt lägga en grund för vidare avancemang genom välfärdsreformer inom exempelvis utbildning och sjukvård är det som format vårt land. Hårt arbete och flit ska ge resultat och det är genom studier och att ta hand om varandra som ett bra Sverige skapas.

Utöver en idémässig inriktning som handlade om både framtid och förankring var Allianssamarbetet avgörande för utfallet 2006. Det utgjorde en stark kontrast till de då styrande Socialdemokraterna. Inför valet om några veckor finns det anledning att bära med sig tidigare slutsatser. För Alliansen handlar det om att söka mandat för de kommande fyra åren för att fortsätta en politik där det ska satsas på välfärdens kärna som utbildning, sjuk- och hälsovård samt omsorg om dem som behöver hjälp sida vid sida med en tydlig arbetslinje.

Valet handlar om att jämföra. Veckorna före sommaren lanserade den rödgröna sidan sitt budgetförslag med skattehöjningar inom en mängd områden. Tankar som att döma av gjorda opinionsmätningar fick tummen ned av svenska folket. Frågan som måste besvaras är ju om man tror att det skapas bättre förutsättningar för jobb och företagande genom dubblerad arbetsgivaravgift för unga, avskaffat Rut-avdrag för hushållsnära tjänster, oklar energipolitik och kilometerskatt eller om ordning på svensk ekonomi är att föredra?”

Hela artikeln i Kvällsposten finns här: http://kvp.expressen.se/ledare/1.2090308/debatt-skattehojningar-far-tummen-ner-av-svenskar

måndag 9 augusti 2010

Hur funkar den kommunala demokratin?

Ledamöter har utsetts till en parlamentarisk kommitté som skall utreda olika aspekter av den kommunala demokratin. Uppdraget är bland annat att ta ställning till frågan om direktvalda områdesstyrelser, se över regleringen av kommunalrådens ställning, beslutsfattande på distans, och bildandet av styrande majoriteter i kommuner och landsting. Kommuners partistöd skall ses över liksom former för kommunal samverkan och statens möjligheter att hantera kommuner och landsting i kris finns med bland uppdragen.

Till ordförande i kommittén har Stig Nyman (kd), landstingsråd i Stockholms läns landsting utsetts. Övriga ledamöter:

• Hans Wallmark (m), riksdagsledamot, Ängelholm
• Agneta Granberg (m), kommunalråd, Göteborg
• Lars Persson (fp), gruppledare, Sundsvall
• Marie-Louise Wernersson (c), kommunalråd, Falkenberg
• Anna Hövenmark (v), kommunalråd, Jokkmokk
• Karin Thomasson (mp), kommunalråd, Östersund
• Irene Oskarsson (kd), riksdagsledamot, Aneby
• Berit Andnor (s), riksdagsledamot, Östersund
• Sven-Åke Thoresen (s), kommunalråd, Hudiksvall
• Karl Gustav Abrahamsson (s), riksdagsledamot, Vilhelmina

För egen del hoppas jag att som tidigare kommunalråd i Ängelholm och nu riksdagsledamot kunna bidra med erfarenheter från flera plan och nivåer. Det lokala självstyret är viktigt. Lokala politiska företrädare har många gånger en mycket direkt och tydlig medborgarkontakt. Därför är det angeläget med en översyn av vissa funktionssätt som samverkan kommuner emellan eller om det är möjligt med nämndssammanträden där ledamöter på grund av avstånd kan delta på distans genom exempelvis videokonferens.

Utredningsdirektiven tar upp många olika frågor och aspekter. På Facebook var det någon av mina bekanta som beskrev det hela som ”hopkok”. Samtidigt är det onekligen åtskilliga angelägna saker att fundera kring.

Partistödet är väl kanske en av de medialt intressantare frågorna. De senaste åren har det ju väckt uppmärksamhet då exempelvis sverigedemokraterna kanaliserar en hel del av det lokala stödet till nationell nivå. Dessutom har det begärts mandatstöd även för stolar som aldrig kunnat besättas på grund av för få på valsedeln eller avhopp. Var skall gränserna dras?

Frågan om kommunal samverkan berörs. Jag tror att det kan vara en framkomlig väg för ett antal kommuner som ett alternativ till sammanslagningar. Genom att samarbeta, även på områden med direkt myndighetsutövning, kan kostnaderna för unik kompetens delas på fler. Långsiktigt tror jag dock inte att det helt går att komma förbi frågor om både kommunsammanslagningar som delningar! Det gäller att finna den mest effektiva nivån och den behöver inte vara likadan som för 30 eller 50 år sedan!

Ett annat område som pekas ut är direktvalda geografiska nämnder. Själv tycker jag att det hade varit spännande att pröva den modell som finns i Danmark med direktvalda litet större kommunstyrelser och så inget fullmäktige. Det hade också kunnat vara ett sätt att öka vitaliteten. Många kommunfullmäktigeförsamlingar dras med samma problem som landets riksdag att alltför många ledamöter kan skapa anonymitet. Färre tror jag blir bättre då det tvingar fram ökad aktivitet och delaktighet!

Mer om kommittédirektiv till utredningen om förstärkning av den kommunala demokratins funktionssätt finns på följande adress: http://www.regeringen.se/sb/d/12785/a/146391

söndag 8 augusti 2010

Dacia efter Skoda

Rumäniens ambassadör i Sverige, Raduta Matache, var mycket nöjd med besöket i Blekinge och Skåne som Peter Jeppsson (S) och jag ordnat som företrädare för Riksdagens svensk-rumänska vänskapsförening.

Kristianstads Automobil är en av Sydsveriges största återförsäljare av den i Rumänien tillverkade bilen Dacia. Det är en bil som röner allt större intresse tack vare det låga priset. Det stora problemet just nu uppges vara leveranstiderna. Kunderna kan få vänta i någon månad. Dacia ägs av Renault. Raduta Matache gladde sig mycket åt de positiva kommentarerna. På plats fanns även Radio Kristianstad och Kristianstadsbladet. Till ambassadörens förtjusning talade radioreportern rumänska. För egen del hann jag också prata med försäljarna på lastbilssidan. Och visst finns en oro i branschen för den kilometerskatt de rödgröna tänkt införa vid regeringsskifte. Det skulle slå hårt och vara allvarligt när nu tecken på förbättringar och ändrat konjunkturklimat kunnat iakttas.

Det är bra att lyfta fram just handeln som brobyggare. Rumänien är som relativt nybliven EU-medlem i stort behov av kontakter. Det handlar också om ett land som befann sig på den mörkaste skuggsidan under decennierna av kommunistiskt förtryck. För Tjeckien har ju Skodas framgångar blivit ett bra sätt att nå resten av Europa. Förhoppningsvis kan Rumänien uppleva något liknande med Dacia.

Dagen kom också att bestå av två olika kommunbesök. Först hos kommunalrådet Carina Zachau i Örkelljunga och sedan Åsa Herbst i Ängelholm. Raduta Matache gillade verkligen den optimism och framtidstro som de båda gav uttryck för och håller med om att det finns ett stort behov av fler kvinnliga politiker i hennes hemland. Carina Zachau och Åsa Herbst berättade båda om hur kommunal utveckling hänger samman med exempelvis planer för ny bostadsbebyggelse och goda näringslivskontakter. Jag skulle inte vara förvånad ifall Örkelljunga och Ängelholm med tiden får besök av en större rumänsk delegation som på ort och ställer får lära sig mer.

Åsa Herbst var dagen till ära mycket glad då TV visat ett tio minuter långt inslag om det positiva i Ängelholm som besökskommun. Det var mycket god reklam och lär säkert locka ytterligare turister. Vid stadsvandringen med Raduta Matache gick vi förbi Turistbyrån vid Stortorget och all personal var verkligen på toppenhumör!

HD/NST som den stora lokaltidningen var dock inte intresserad av att Rumäniens ambassadör gästade Nordvästskåne. Någon vecka dessförinnan hade dock ett stort reportage med bilder publicerats efter att en före detta MP-riksdagsledamot fikat tillsammans med några väljare på Hembygdsparken. Det går således att fundera kring de olika nyhetsvärderingar som görs.

Här finns länkar till Kristianstadsbladet och Radio Kristianstad:
http://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/article1194419/En-annan-sida-av-Rumanien.html

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=101&artikel=3895304