onsdag 30 juni 2010

Ett land utan licens

Utanför fönstret kan isberg majestätiskt glida förbi. I närheten av vattnet känns kylan av de väldiga massor som inlandsisens glaciär kalvar ned i Jakobshavns isfjord på Grönland. Tio procent av de isberg som finns i Nordatlanten uppges komma från det här området. Det är mäktigt att stå på ett bergskrön och se isen packas samman i väntan på att vind och strömmar skall skjutsa ut den mot mer öppet vatten. Samtidigt gör sig klimatförändringarna påminda. Det finns teorier om att under glaciärerna finns nu mer smältvatten än tidigare. Över årtiondena går det att studera hur det torra landet sakta breder ut sig och hur fiskebestånden flyttar sig från södra Grönland allt mer norrut. Den fråga som också ställs är hur mycket av det som nu kan iakttas som är cykliskt och återkommande variationer och hur mycket som är direkt beroende av miljöpåverkan. Självfallet finns det anledning att vara försiktig. En eftertänksam och långsiktig hållning är bäst för alla.

Anledningen till besöket på Grönland och den tredje största staden Ilulissat med runt 5 000 invånare är att Nordiska rådets alla utskott återkommande kombinerar sommarmötena med ett par dagars studiebesök. Så tillsammans med kolleger från de andra ländernas parlament har olika politiskt intressanta områden granskats. En ytterligare dimension till klimat och miljö skänker finländarna som en dag i förväg måste avbryta för att åka hem till Helsingfors då riksdagen där har en avgörande omröstning om kärnkraften. Två dagars maratondebatt avslutas med att ledamöterna skall säga ja till byggandet av en eller två nya reaktorer. Självfallet finns det även dem som inte vill se någon utveckling alls. Kärnkraft är ett av många sätt att visa att man tar klimat- och miljöutmaningarna på allvar. Här finns ett bra alternativ till fossila energislag. Troligtvis kommer den finska riksdagen att säga ja till två nya reaktorer. Det lär inte vara sista gången energiförsörjning diskuteras i Östersjöområdet. Med en ny generation reaktorer i Oskarshamn skulle Sverige också kunna medverka till elexport vilket exempelvis vore bra för de tre baltiska republikerna.

Även energi är en viktig utmaning för Grönland. Med ungefär 57 000 invånare på en yta motsvarande fem gånger Sveriges storlek är det svårt med lokal försörjning. På många ställen produceras el med hjälp av olja. Vindkraften är i praktiken inte utbyggd och vattenkraften är ett problem då floderna endast rinner fram under några sommarmånader för att sedan sina då allt åter fryser till is när temperaturen sjunker mot minus 30-40 grader. Ett stort företag har erbjudit sig att bygga väldiga dammar med vilka turbinerna skulle kunna försörjas året runt. Billig energi som skulle kunna motivera ett aluminiumsmältverk med kanske bortåt 2 000 nya arbetsplatser. Det är många jobb för oss, säger parlamentets talman Josef Motzfeldt, och därför något att fundera över. I ena vågskålen finns utveckling och arbetstillfällen och i den andra risken för miljöpåverkan.

Den frihet som vidderna skänker gör Grönland speciellt. Josef Motzfeldt och andra är noga med att betona mycket av det som är bra. Samtidigt finns problem. Stora mörkertal när det gäller våld och övergrepp. En polisman förklarar att det finns en machokultur som gör att män har svårt att hantera sina känslor. Få låser sina bilar eller dörrarna till husen. Inbrott och stöld är nästan okända begrepp. I påverkat tillstånd kan dock folk ge sig på varandra. Alkoholkonsumtionen har sjunkit från höga nivåer men hasch är ett tilltagande problem. Och tyvärr minskar inte våldsbrotten, som redan är många, utan de blir fler. 330 personer väntar på att avtjäna fängelsestraff. Självstyret gör det också möjligt att ha en annan strafflag än i Danmark vilket gör att svåra brott som dråp och våldtäkt leder till kortare tid på anstalt på Grönland. Alla finns också på öppna anläggningar där de blir inlåsta på nätterna men kan arbeta i samhället på dagarna. Den slagna kvinnan kan alltså redan efter ett par dagar träffa sin angripare fritt vandrande på gatan. Den första helt stängda institutionen planeras nu att byggas. Utöver droger är självmord en stor utmaning. Våldet sker huvudsakligen i nära relationer. Ingen är direkt rädd för vapen trots att man redan från 12 år fyllda utan licens kan köpa hur många och vilken sorts skjutvapen som helst. Och jakten på myskoxar och renar är helt fri.

Grönland har sina sidor. Och isberg. Den här tiden på året dessutom en sol som aldrig går ned.

söndag 27 juni 2010

Rödgrön skattesmäll!

För någon dag sedan hade jag i Kristianstadsbladet en text om att Mona Sahlin (S) menade att en förklaring till socialdemokraternas tapp i opinionen kan vara de rödgrönas förslag om en bensinskattehöjning. Den slutsats jag drog är att de kan bli värre. Tänk ifall folk även får upp ögonen för den föreslagna kilometerskatten!

Den 20 juni kom ett svar. Och 24 juni publicerades min replik. Under rubriken ”Rödgrön skattesmäll” gör jag ett antal konstateranden:

”Visst har en del saker förändrats under de senaste fyra åren, trafikförsäkringen har blivit dyrare och en del miljöväxlingar har skett. Men detta har kommit samtidigt som skattesänkningar genomförts! Fyra gånger har det inneburit sänkt skatt för dem som jobbar genom jobbskatteavdraget och två gånger för pensionärer med ambitionen om ett nytt tredje steg i nästa års budget.

De rödgröna kommer med en mängd olika skattehöjningsförslag och till det kommer så en ökning av bensinskatten! Och kilometerskatt för transporterna! Och energibeskattning! Och i vissa fall dessutom höjningar av skatt till kommun och region! Sammantaget kan det bli en ordentlig smäll för enskilda.”

Den text jag kritiserar kom också med påståenden om kraftiga höjningar av trafikförsäkringen. Det påstådda beviset för detta är att en utredning tillsatts och slutredovisat sina förslag. Jag gör ett påpekande:

”Då finns det kanske anledning att påminna om vad som sades från ansvarigt politiskt håll då slutsatserna presenterades: ’Kostnadshöjningar i denna omfattning är inte rimliga att genomföra, säger statssekreterare Bettina Kashefi som tog emot trafikförsäkringsutredningens slutbetänkande. Regeringens avsikt med att tillsätta utredningen var att undersöka möjligheterna att låta trafiken bära en större del av sina egna kostnader, på samma sätt som den gör när det gäller exempelvis miljöskador. Utredaren har gjort ett gediget arbete i denna komplicerade fråga. Vi kommer självfallet att ta del av innehållet i betänkandet och därefter ta ställning till den fortsatta hanteringen, men det är inte aktuellt att genomföra de kostnadshöjningar som utredningen föreslår.’

Rödgröna skattehöjningar är inte något som presenteras i en utredning. Det är skarpa förslag. Som kan vara genomförd politik till hösten. Inklusive bensinskattehöjningen.”

Inlägget i Kristianstadsbladet finns här i sin helhet:
http://www.kristianstadsbladet.se/fria-ord/article952081/Roumldgroumln-skattesmaumlll.html

onsdag 23 juni 2010

Riksdagsexamen

I riksdagen har det varit något av examensstämning. Det märktes då moderata ledamöter tillsammans med regeringsvänner träffades för vårfest och statsminister Fredrik Reinfeldt summerade åren som gått och tackade ett antal personer som med säkerhet inte återkommer efter valet. Även i kammaren har det varit många vänliga och berömmande ord.

En av de sista debatterna kom att handla om Norden. Trots ett enigt betänkande från utrikesutskottet fanns över drygt dussinet anmälda talare. Dels är det ett tecken på ett djupt nordiskt engagemang och dels att det finns ledamöter som gärna vill berätta om det arbete de utfört i Nordiska rådet det senaste året. Så var det för egen del. Jag använde tiden till att beröra några av de områden jag kommit att intressera mig för. Självfallet har det handlat om att göra något åt de gränshinder som finns. Men det har även varit fråga om den fria rörligheten och konstiga avgifter då det skickas pengar mellan bankkonton i olika länder. Vid Nordiska rådets session i Stockholm var det opinionsarbete för en fast förbindelse mellan Helsingborg-Helsingör samt markering mot drogliberala tongångar i framför allt Danmark.

Varför är då Norden så viktigt? I mitt anförande försökte jag ge någon förklaring: ”25 miljoner människor som har en gemensam historia, som bär på gemensamma traditioner och delar det öppna samhällets värderingar har bara genom detta en enorm tillgång. Att vi dessutom kan förstå varandras språk är något som imponerar på personer utifrån. Sedan vet vi själva att när det gäller det nordiska kan det vara lite si och så med språkkunskaperna. Norden är en av svenskt näringslivs viktigaste marknader, och det omvända gäller för våra nordiska grannar. Det är något av all denna potential Gunnar Wetterberg visade på möjligheten att frigöra genom sina omtalade artiklar i Dagens Nyheter om en ny nordisk union. Utan att fördjupa sig för mycket i den konstitutionella debatten och utan att dras med för mycket av det faktum att det finns en drottning Margrethe att tillgå kan man fånga upp några av grundtankarna. Det är genom samverkan och samarbete vi tillsammans kan bli starkare. Det handlar om en gemensam arbetsmarknad. Det handlar om att samordna forskningsresurser och kraftsamla vid de universitet som finns så att dessa kan bli världsledande.”

För människor boende i gränsbygder kan det därför kännas främmande att Nordenfrågor betraktas som utrikesärenden. Även detta kommenterade jag: ”Ärligt talat tror jag inte att människor i Tornedalen tycker att människorna eller myggen på andra sidan älven är utlandet. För ålänningar på väg till Norrtälje är det inte utlandet som siktas. De som lever på gränsen mellan Norge och Sverige befinner sig inte i utlandet, och vi som bor i Öresundsområdet har svårt att se vilken del av alla kontakter mellan Skåne och Själland som har med utlandet att göra. Det handlar i den djupaste meningen om vår vardag, om medborgarnas vardag. Just därför ska det bli enklare och lättare.”

Även jag avslutade med att rikta några varma tack. Först till ordföranden och vice ordföranden i Nordiska rådets svenska delegation, Sinikka Bohlin (M) och Kent Olsson (S). De kan ju liknas vid Muminmamman och Muminpappan och själv får man väl aspirera på rollen som Snusmumriken eller Lilla My. Dessutom gavs möjlighet att tacka Jan Björkman (S) för hans fina insatser som vice talman. Han har alltid varit mycket korrekt vid de debatter han vakat över och fördelat ordet vid. En mycket värdig och representativ företrädare för Sveriges riksdag som nu avslutar sin gärning som ledamot.

fredag 18 juni 2010

174-172

Det gick ett sus genom kammaren då talmannen slog klubban i bordet och konstaterade att regeringens förslag till energi- och miljöpolitik bifallits. Många medieföreträdare kände sig nog snuvade på konfekten då det inte blev något platt fall för Alliansen. Tvärtom säkras nu på ett klokt sätt långsiktiga villkor för näringsliv och allmänhet i Sverige. Med det inriktningsbeslut som nu fattats markeras mixen av förnyelsebart, energieffektiviseringar och att gamla reaktorer kan ersättas av nya. Det sistnämnda kan bli aktuellare än många tänkt sig då de äldsta aggregaten redan om drygt tio år av åldersskäl bör tas ur drift. Nu finns möjligheten att ersätta dessa med bättre teknik.

Från S-håll kan en hel del intressanta agerande noteras. Så fort beslutet var fattat började det muttras om att röstsiffrorna blev 174-172. Den rätt smala marginalen skulle tas som intäkt för osäkerhet. Under mina år som politiskt aktiv har jag aldrig varit med om att socialdemokraterna ifrågasatt någonting så länge de vunnit med en endaste röst! Tvärtom styrde socialdemokraterna som regeringsparti Sverige 1973-76 med lottens hjälp då vi hade så kallad jämviktsriksdag därför att grundlagsfixarna som urholkade den svenska monarkin inte hade fantasi nog att räkna ut en så enkel sak som att 350 ledamöter var jämnt delbart med två och precis så blev utfallet efter valet med den nya grundlagen på plats.

Vad som inte riktigt uppmärksammats ännu är att Alliansens partier begärde kvittningsförbud vid den avgörande omröstningen. Det var klokt. Mycket klokt. I riksdagen finns ett frivilligt system partierna emellan som innebär att ledamöter av olika mer eller mindre godtagbara skäl kan vara borta mot att en person från andra sidan i motsvarande grad tas åt sidan. Därmed kan rådande majoritetsläge bestå även om folk är sjuka, på resa eller har annat möte. Under normala omständigheter en rätt praktisk ordning. Ibland händer det dock att utkvittade ledamöter släntrar in i kammaren och deltar i omröstningarna. Och då kan det bli fel. För att förhindra allt sådant begärdes kvittningsförbud. Ingen fick vara borta. En M-ledamot hade dock brutit foten och en C-ledamot var på närståendes begravning. Medan folk avbrutit resor i USA och på andra håll valde dock en S-person att vara kvar i Kina. Tanken var således att en från vänstersidan trots allt också skulle vara utkvittad. Den dök dock upp och röstade. Ifall fler Alliansföreträdare mot löfte att vänsterfolk skulle vara borta hade begärt att få göra annat än att rösta hade det funnits en risk att fler röda ”glömt” att de var utkvittade och kanske dykt upp för att rösta. Och när klubban väl fallit gäller resultatet oavsett vilka ursäkter som man kan komma med.

Nu blev det istället ett bra resultat för landet, näringslivet och medborgarna. Med 174-172 godkändes en förnuftig energi- och miljöpolitik.

torsdag 17 juni 2010

Jag röstar Ja!

De senaste dagarna har det kommit åtskilligt med e-post till min riksdagsadress. Det är en del av kampanjarbetet från vissa organisationer och vänsterkrafter som försöker påverka inför det viktiga energi- och miljöbeslut riksdagen nu skall fatta.

Jag verkar vara ett undantag som försökt besvara några av alla dessa inkommande meddelanden. I och för sig är det försvinnande få av dem som hör av sig som någonsin röstat på moderaterna eller en M-märkt kandidat. Samtidigt tycker jag att det är rimligt att man får något slags svar när man hör av sig till en riksdagsledamot. I en del fall har kommit nya synpunkter tillbaka. Några med en oförskämd ton där det inte accepteras att man tycker olika. Det finns en känsla av glödande rättfärdighet som är rätt besvärande för ett gott politiskt samtal. Men ett par har också utvecklat sina tankar på ett trevligt sätt och det har visat sig att personer som både känt släktingar och som läst mina NST-ledare under 1990-talet kommenterat detta. Tyvärr handlar det även om rätt många skräpmail där uppgivna adresser inte existerar.

Hemma i riksdagsvalkretsen Norra och Östra Skåne har jag utvecklat mina tankar bakom omröstningen. På debattplats har jag förklarat varför jag röstar Ja. Jag ställer också ett par frågor om den rödgröna politiken inom detta område:

”Ifall det blir regeringsskifte vill då S inom ramen för det rödgröna samarbetet gå vidare och under nästa mandatperiod inleda en avveckling av de tio reaktorer som är kvar? Hur påverkas basindustrin och sysselsättningen av en politik som verkar för att avveckla svensk kärnkraft?

Olika opinionsmätningar visar att denna energikälla har ett starkt stöd hos den breda allmänheten, en åsikt som även fackliga företrädare och lokala S-politiker ger uttryck för. Det är dock en hållning som inte har något stöd från centralt socialdemokratiskt håll.

Den energiöverenskommelse regeringen lagt fram är balanserad och långsiktig. I den pekas på det stora behovet av förnyelsebara energikällor. Det är också viktigt att vara sparsam, ny teknik innebär ofta stora fördelar/…/

Alla från S som talar för ett nej till regeringens energipolitik har ett ansvar att berätta om hur alternativet ser ut. Ifall inga nya reaktorer ska få ersätta gamla uttjänta är det rimligt att ange enligt vilken tidtabell de nuvarande aggregaten ska stängas. Det är också av stor betydelse för näringsliv som allmänhet att få reda på vilka elpriser som kommer att följa av den osäkra och splittrade energipolitik som de rödgröna företräder. Kommande vintrar kan bli lika kalla som den nyss genomlidna.”

Den som vill läsa debattartikeln i sin helhet hittar den här:
http://www.kristianstadsbladet.se/fria-ord/article903086/Jag-kommer-att-roumlsta-ja.html

onsdag 16 juni 2010

Mona! Se upp för Maria!

Mandatperiodens sista partiledaredebatt i riksdagen har avhållits. När vi började i oktober 2006 möttes den nyvalde statsministern Fredrik Reinfeldt och oppositionsledaren Göran Persson. Då var rollerna en smula ovanliga för dem båda. Nu är det Mona Sahlin som anför det rödgröna blocket och hennes osäkerhet och stundens allvar märktes tydligt i denna viktiga urladdning inför valet. Fredrik Reinfeldt utstrålade däremot trygghet och kunde använda hela sitt register av debattekniker från lugnt resonerande, till bitsk och i något fall sylvass ilska. S-ledaren hade svårt att parera.

Tydligt markerades de politiska skillnaderna. Alliansens alla partier slår vakt om arbetslinjen och betonar hur skattesänkningar är bra för både enskilda och näringslivet. Maud Olofsson (C) påminde om hur kilometerskatt och energiskattehöjningar slår hårt mot landsbygden och inte minst de företag som finns där. Hur påverkas sammanhållningen i landet när folk tvingas flytta? Fredrik Reinfeldt drog upp faran med att dagens halverade arbetsgivaravgift för de under 26 år skall avskaffas av de rödgröna. Och Jan Björklund (FP) påminde om den brist på långsiktighet som energifrågorna hanteras med av S, V och MP.

När det påpekades att miljö- och vänsterpartiet på sina respektive kongresser ställt sig bakom idéer om kortare arbetsveckor och friår tvingades Mona Sahlin markera genom att hävda att ingen på den rödgröna sidan tar strid för arbetstidsförkortningar. Intressant, vad mer av det MP och V nyligen beslutat om skall man strunta i? För min del får det naturligtvis vara det mesta men hur förhåller man sig då till de interna demokratiska processerna inom oppositionen?

Riktigt besvärande är det för de rödgröna att bli påminda om att Sveriges offentliga finanser i en internationell jämförelse är riktigt bra. Andra brottas med stora budgetunderskott och hög statsskuld. Här har skulden betats av och landet har lägst underskott bland alla inom EU.

Två intressanta reflektioner kan göras efter dagens debatt. Den första är Mona Sahlins osäkerhet. Inledningsanförandet applåderades betydligt färre gånger än det gensvar som mötte Fredrik Reinfeldt då han talade. Alliansens ledamöter trivs mer med sin statsministerkandidat än vad de rödgröna gör med sin. Och sådant påverkar naturligtvis den interna stämningen. Det andra är Maria Wetterstrands brandtal till förmån för a-kassa. Hon kramade facket på ett varmare och innerligare sätt än socialdemokraterna. Knappast en politisk hållning som leder till att fler borgerliga väljare lockas men däremot något av en dolkstöt på socialdemokraterna i storstäderna. Hon markerar att MP är ett fräschare och piggare alternativ till S.

För socialdemokraterna kan detta bli ett besvärligt val. Alliansen visar skickligt på vad rödgrön politik får för konsekvenser för jobben och hushållens ekonomi medan MP försöker locka över ännu fler S-väljare.

söndag 13 juni 2010

Medborgarskolan 70 år

Medborgarskolan har under en jubileumsstämma precis celebrerat sina första 70 år. Det finns skäl att utbringa: Stort grattis!

Under dagarna har ett antal gamla ordföranden, förtroendevalda och medarbetare firat och firats. En spännande tanke är ju att några av oss som nu varit med om helgens fest kan ha möjlighet att om 30 år dyka på sekelfirandet. Och då är det bra att ha med sig historier och berättelser om hur det var förr och när pionjärerna var i farten.

Till jubileet har en fin minnesbok tagits fram. Min uppgift som viceordförande var att skriva det inledande kapitlet om den tidsanda som rådde och de bärande värderingar som fanns då Medborgarskolan bildades 1940.

I mitt kapitel noterar jag bland annat: ” 1940 var ett av det gångna seklets mörkaste år. Tredje riket hade framgångar på slagfältet. Norge och Danmark ockuperades. I Molotov-Ribbentroppakten gjorde Stalin och Hitler upp om hur kontinenten skulle styckas, kulturer krossas och människor förintas. Det fanns en befogad rädsla hos många att vakna upp i skuggan av hakkorset och den röda stjärnan. I december 1939 hade en samlingsregering bildats i Sverige. I maj 1940 resulterade det omedelbara hotet i en ny flerpartiministär i London med Winston Churchill som premiärminister. Hans kärva besked var strid på alla fronter.

I denna tid med ransoneringskort och där soldattjänstgöring var en del av vardagen i Sverige bestämde sig ett antal yngre personer för att skapa en fastare organisation kring det studiearbete som redan bedrevs. Gimo herrgård hade 1935 köpts av Arvid Lindmans stiftelse. Där erbjöds olika former av kurser, framför allt för ungdomar närstående högerpartiet. Gimokamraterna var ett etablerat begrepp.

Studiecirkelverksamhet fanns sedan ett par decennier, 1902 brukar räknas som det verkliga startåret med nykterhetsrörelsen IOGT som initiativtagare. Huvudsakligen skedde detta med kyrklig inriktning eller så med mer politiska förtecken inom ramen för ABFs verksamhet. 1936 var antalet studiecirklar i Sverige 11 604 varav det redan 1912 startade ABF ensamt stod för 5 894. Från statligt håll hade pengar anslagits för att underlätta och stödja verksamheten. För 1937 fanns exempelvis 5 000 kronor att söka för studieledarkurser.

Gimokamraterna hade längtansfullt spanat mot England och hur det konservativa partiet organiserat sin verksamhet/…/

Ett bärande ideal var att gott folkstyre vilar på både bildningens som utbildningens grund. Och det var här uppgiften och utmaningen fanns. Redan den 29 november 1940 hade det första studierådet konstituerats med Folke Kyling som ordförande, Henry Jarlid som sekreterare och Axelia Kallin, Inga Olsson samt Stig Hedén som ledamöter. Några år senare reflekterades kring uppgiften i kapitlet ’Vidare mot större uppgifter’ i skriften ’Kunskap är makt’: ’I en folkstyrd stat som den svenska måste medborgarna skaffa sig kunskap om samhällsfrågorna. Tiden är också sådan, att det kräves vakthållning kring vissa för ett samhällsliv omistliga värden: hem, familj, personlig frihet, nationell gemenskap och kristen hållning.’/…/

Henry Jarlid blir mycket praktisk och handfast i sina tips: ’Varför kan man inte börja en cirkel med en hurtig och klämmig sång? Sång har en enastående förmåga att förena. En glad och otvungen samvaro efter dagens arbete är inte att förakta/…/
För att pigga upp deltagarna kan man under samkvämet lägga in en snabbdiskussion över något komiskt ämne, t ex: Bör det vara skatt på kattor?/…/
Lokalfrågan hör till trivseln. Studiearbetet i kall lokal stimulerar inte. Det är så långt ifrån verklighet som drömmen från dagens upplevelser att våra föreningar och cirklar ha egna lokaler. Men har ni lyckats att skaffa er en sån, så gör det litet trevligt under studietimmarna. Här ha de kvinnliga deltagarna en stor uppgift. De äro mjukare än de manliga deltagarna. En blomma på studiebordet, en färgklick i form av en duk!’

Den politiskt konservativa tradition många aktiva inom Medborgarskolan delade kan sägas ha tagit sig detta praktiska uttryck. Det fanns en idealism. Böcker och bildning var viktigt för att sedan kunna axla samhällsansvar. Den som var kunnig och vetgirig hade lättare förmåga att fatta bra beslut.”

Sådan var andan då Medborgarskolan bildades 1940. Det finns anledning att fundera över en del av detta även idag!

lördag 12 juni 2010

Från Stockeboda till Glemminge

Sex olika sorters öl brygger Anders Johnsson på Stockeboda gård. I dag finns ett växande intresse för den här typen av lokala produkter. Varje tank rymmer inte mycket mer än 500 liter färdigt skummande färsköl. För Stockeboda gård som konferensanläggning är det ett inslag som lockar nya gäster. Säsongerna kan planas ut vilket gör det enklare att ha åretruntanställd personal. Annars är det ju lätt att verksamheten toppar med kräftskivor, ålagillen, gås och julmaten och att det nya årets första månader blir svårare. Nu går det att erbjuda möjligheten att få se tillverkningen och rent av lägga en större beställning som innebär att man kan vara med och utforma produkten själv. Men de nöjda kunder som checkar ut och söker sig hemåt efter en eller två dagar kan inte köpa med sig sex eller tolv flaskor. Och bor man längre bort än vad Systembolaget i Simrishamn, Tomelilla och Ystad har i kundkretsområde så är det helt omöjligt att få tag i varan. Det är om detta gårdsförsäljning handlar. Tillsammans med M-kollegerna Jan R Andersson, Kalmar, och Anna Tenje, Växjö, har ett par producenter besökts på Österlen. Anders Johnsson är en god guide och ciceron. Som moderat fullmäktigeordförande i Simrishamn märks att han känner många av medborgarna och gärna ger sig in ett politiskt samtal. Med från de lokala moderaterna var även Håkan Rosenkvist.

En riktig lokal vinentusiast är Percy Månsson i Skillinge. För tolv år sedan började han plantera stockar. I år räknas med en skörd på bortåt 1200 liter. Med värme i rösten och med stor kunskap i bagaget talas om olika druvsorter och vilka som lämpar sig bäst för odling. Samtidigt utgör de små kvantiteterna ett problem. Hur får man avsättning för dem? Men det finns en stor potential för den skånska landsbygden. Vin tillsammans med god mat och upplevelser är något som lockar. Skåne lanseras också som ett matlandskap. Percy Månsson berättar att Kristianstads högskola nu intresserat sig för att vara med och utveckla kunskapen kring just vinproduktion. Redan i dag går det att räkna med bortåt hundra vinodlingar i regionen. Några av dem har gått samman och presenterar sig gemensamt i broschyren Den skånska vinvägen. Med kartan i hand kan 15 olika ställen besökas.

Carl-Otto Ottergren i Köpingebro har specialiserat sig på mousserande viner. 2005 sattes de första stockarna och förhoppningen är att redan nästa år så kan de första lagrade buteljerna innebära bubbel att sälja och servera. I dag hålls verksamheten igång genom utbildningar i vinkunskap och en egen agentur. De olika franska glittrande viner som tas in säljs enbart via Systembolaget i Skåne. Orsaken är att det är säljaren som står frakten då en kund beställer. Att leverera en enda flaska champagne till Kiruna för 299 kronor med fraktkostnader på kanske 250 spänn är som alla förstår en dålig affär. Tänk dessutom om de rödgröna inför en kilometerskatt. Då blir en redan dålig kalkyl sämre. Merparten går via Systembolaget i Ystad men det finns kunder på en del andra håll i Skåne. Ibland får Carl-Otto Ottergren sätta sig i bilen och köra runt med leveranser. Ifall man skall beställa från Ängelholm är hans förhoppning att det blir sex eller tolv flaskor för annars går det mesta av vinsten åt till att bara förse kunderna med varorna.

Hur bisarrt det kan vara illustreras exempelvis av när han skall ha en provning av den egna champagnen som bär hans förnamn. Då ringer Carl-Otto in till Systembolaget i Ystad och säger att han vill köpa 20 flaskor av Carl-Otto. Sedan rasslar det till i faxen och han får en beställning på 20 flaskor Carl-Otto. Han packar in lådorna i bilen och kör ned till Ystad och levererar godset. Sedan går han runt till ingången, står i kö till kassan och säger att han är Carl-Otto som skall hämta viner som bär Carl-Ottos namn. Ut och sedan hem med samma lådor. Skillnaden är bara att den mellanskillnad han kan leva på nu halverats genom Systembolaget påslag. Det är för att förhindra just sådana här knepigheter som gårdsförsäljning behövs.

Med möjligheten att inhandla lokalt framställda produkter som öl, vin och sprit kommer knappast Systembolagets monopol att rubbas eller den totala konsumtionen at öka. Därmed skapas bättre förutsättningar för en levande landsbygd. Efter besök på olika ställen på Österlen hamnade hela sällskapet hos Olof Viktors i Glemminge. Där finns underbara bröd, spännande kryddblandningar, oljor och annat intressant i burkar. Där var det i alla fall lagligt att köpa med sig hem några getostar och annat smått och gott. Tänk om alla hade haft den möjligheten att få in ett par hundralappar per besökare!

torsdag 10 juni 2010

Danska utvisningar

Ett av de områden medborgar- och konsumentutskottet i Nordiska rådet valt att prioritera för 2010 är nordbornas rättigheter. Det handlar bland annat om minoritetsgruppernas ställning, som samerna. Men det är också fråga om hur enskilda behandlas.

Långt före EU fanns passfrihet och fri rörlighet i Norden. Det är något att vara stolt över och inget inom det nordiska samarbetet kan sedan dess mäta sig med detta. I Tornedalen har det ju länge fungerat bra att ta sig mellan de båda sidorna av älven. Beroende på valutakurser och nationella stödsystem och subventioner har det ibland lönat sig att handla socker, smör, kaffe och kött på ena sidan och ibland på den andra. Det har onekligen varit omväxlande. Även om det finns problem och svårigheter har det inte varit ovanligt att finska medborgare exempelvis bott på den svenska sidan.

Med Öresundsbron för tio år sedan kom det verkliga uppsvinget i utbytet mellan Skåne och Själland. I dag finns ett växande antal pendlare. Bra bostäder finns på den svenska sidan och många ungdomar hittar jobb i butiker och på restauranger på den danska.

Som EU-medborgare (och för de som kommer från Island och Norge som EES-länder) finns särskilda rättigheter. Till det kommer de konventioner som följer med det nordiska utbytet. När medborgar- och konsumentutskottet började rota i frågan upptäcktes att Danmark som enda land mer återkommande utvisar nordbor beroende på sociala skäl. Enligt gällande överenskommelser har alla rätt till det men Danmark gör det i större och påtagligare utsträckning. Från början talades om knappt tiotalet fall. Nu är vi uppe i 46.

Visst är det viktigaste att angripa roten till utanförskap. Det kan handla om arbetslöshet och det kan vara fråga om missbruk. I båda fallen finns möjligheter att erbjuda vägar till självhjälp. Trots det har danska myndigheter valt att skicka tillbaka personer till Sverige, Norge och Island därför att de varit i behov av socialhjälp. Liknande strömmar tillbaka till Danmark kan inte noteras.

De senaste dagarna har detta varit en stor fråga i vårt södra grannland. Det började med en artikel i Politiken (som väl kan liknas vid Dagens Nyheter fast något mer socialliberal). Och sedan har det följts på av andra media, även i Sverige.

Jag har som medlem av medborgar- och konsumentutskottet uttalat mig. Det är viktigt att slå vakt om den fria rörligheten i Norden. Även om knappt 50 fall kan tyckas få så är det ju desto viktigare att slå vakt om principen. I ett fall handlade det om att en gravid islänning utvisades trots att hon hade pojkvän och en fyraåring i Danmark. Politiken noterade: ”På den anden side af Øresund ryster Hans Wallmark, der er det liberal-konservative svenske parti Moderaternes medlem af Medborger- og Forbrugerudvalget, på hovedet over Danmarks enegang over for den nordiske konvention om borgernes frie bevægelighed.
»Jeg kan bare se, at der er en helt anden tolkning af praksis i Sverige og Norge. Vi kan lære af hinanden. Vi skal lære af best practise, og i det her tilfælde er Danmark altså worst practise«, siger Hans Wallmark.”

Hittills visar Danmark inga tecken på att ändra praxis så att den överensstämmer med den som finns i resten av de nordiska länderna. Utan Nordiska rådet hade fingret aldrig satts på denna ömma punkt! Det visar betydelsen av samarbete. Låt oss nu hellre se goda exempel än dåliga.


Här finns en artikel i Politiken: http://politiken.dk/indland/article988622.ece

Här finns en annan i Politiken: http://politiken.dk/indland/article988796.ece

Dansk radio: http://www.dr.dk/Nyheder/Indland/2010/06/07/074234.htm

Dansk TV: http://nyhederne.tv2.dk/article/31035299/

Nordiska rådet: http://www.norden.org/en/news-and-events/news/politiken-danmark-kastar-ut-nordiska-medborgare?set_language=en

Och rent av Dagens Nyheter: http://www.dn.se/nyheter/varlden/danmark-utvisar-socialbidragstagare-1.1117428

söndag 6 juni 2010

Kastrup i kammaren

Det är sällan jag är överens med Luciano Astudillo (S). Och omvänt, han håller inte med mig överdrivet ofta. Men ibland finns det saker som förenar. För någon dag sedan debatterades i riksdagen den satsning Region Skåne och några kommuner tänker göra på Kastrup. Från Stockholmsområdet har hörts kritiska röster om att detta är slantar som går utomlands. Frågan prövas också juridiskt enligt ”lokaliseringsprincipen” – det vill säga att kommuner inte får använda skattemedel utanför det egna geografiska området. Jag tycker det är viktigt att medborgarna visas respekt genom att pengarna används med stor försiktighet och eftertänksamhet. Men det som förenar Luciano Astudillo och många andra förtroendevalda från Skåne är att vi ser den systematiska oförmågan norr om Hallandsås att begripa att Öresundsregionen består av både Skåne och Själland och därmed av Sverige och Danmark. Kastrup och Köpenhamn är inte utland i den meningen att det ligger långt bort och är främmande. Tvärtom är det en del av vår gemensamma vardag. I sammanhanget kan påminnas om att Stockholm är betydligt längre härifrån! Går det bra och sker utveckling i Köpenhamnsområdet påverkar det Skåne positivt. Det innebär nya arbetstillfällen och möjligheter. Och omvänt så har Danmark stor nytta av att det går bra i Malmö, Helsingborg, Ängelholm, Hässleholm och Kristianstad.

I fredagens interpellationsdebatt påminde jag bland annat om att Kastrup inte bara är en storflygplats utan även svarar för svensk inrikestrafik! Och det är inte ovanligt att kommuner och regioner kan stödja den egna flygplatsen, så sker exempelvis med Kristianstad Airport. Jag sa bland annat: ” Jag bad riksdagens utredningstjänst att undersöka hur många svenskar som använder sig av Kastrup för inrikes trafik, det vill säga som tar sig från Skåne, Blekinge eller till och med Småland ned till Kastrup för att sedan ta sig vidare till Sverige. Tyvärr kan man inte ta fram den uppgiften. Däremot kan jag meddela att det i dag är 318 avgångar från Kastrup under detta dygn. 32 av dem går till Sverige: 16 Arlanda, 6 Göteborg, 3 Örebro och Linköping, 2 Jönköping, 3 Karlstad och 2 Norrköping. Många åker nämligen från Ängelholm, Hässleholm eller Karlskrona ned till Kastrup för att sedan ta sig till Karlstad, Örebro eller Norrköping/…/

Jag tror också att det är bra att vi i Skåne har en inrikesflygplats i form av Kastrup. Om det skulle bli en rödgrön majoritet vet man aldrig om det kommer en flygskatt, och man vet heller aldrig om det på olika sätt kommer att försvåra för inrikesflyg söder om Sundsvall. Och då, herr talman, är det bra att människor från Karlskrona och Ängelholm kan ta sig till Stockholm via en flygplats även om den råkar ligga i Danmark/.../

Därför är det viktigt att vi försöker se Kastrup lite mer som en inrikesangelägenhet och som en del i en dynamisk och växande Öresundsregion som finns på båda sidor om just Öresund. Låt lokala och regionala politiker ta ansvar för den eventuella Kastrupsatsningen. Sedan kan statliga pengar användas i till exempel infrastrukturplanen, för utredningen om den önskade fasta förbindelsen mellan Helsingborg och Helsingör. ”

torsdag 3 juni 2010

Skåne har blivit lite mer Skåne

Regionalt utvecklingsansvar i vissa län, löd rubriken på betänkandet. I själva verket dolde sig bakom denna formulering krav och önskemål från Skåne om att dagens regioner i Sverige skall permanentas. Så har nu skett och dessutom har Halland och Gotland pekats ut.

Under riksdagsdebatten avslöjades den rödgröna oklarheten. Exakt vad önskar och vill man?

För egen del lyfte jag fram Skåne som ett gott exempel på hur stödet bakom en region bör samlas. Inom moderaterna finns olika åsikter och därför är det viktigt att betona mångfalden och rätten att vara olik. Bland annat sa jag:

”De steg som tas är ju i en europeisk omgivning föga dramatiska eller konstiga. Tvärtom finns på många håll en insikt om värdet av mångfald och att olika lösningar kan användas på olika håll. Sverige ser inte likadant ut och möter inte samma typ av utmaningar, och då är det också viktigt att olika lösningar och svar finns att tillgå. Det som är rätt för dem som bor i Malmö, Helsingborg, Ängelholm och Kristianstad kan vara fel för dem i Umeå, Luleå, Kiruna och Haparanda. Och tvärtom! Men med större regionalt ansvar går det att forma lösningar som är mer anpassade efter respektive område. Och det är viktigt att understryka betydelsen av samverkan, att det ska komma underifrån. Det handlar inte bara om politik och politiska beslut utan om medborgarperspektiv men också samverkan med näringsliv, det civila samhället, universitet och högskolor samt rent av andra länder.”

Och vidare: ” Det får aldrig handla om abstrakta teorier eller att man i en utredning eller via en förhandlingsman kommit fram till en slutsats. Det måste växa fram underifrån. Det måste finnas intresse från lokala företrädare, från näringsliv och från andra aktörer. Skåne som region hade aldrig kunnat bli ett faktum utan att exempelvis Sydsvenska Industri- och Handelskammaren varit tydlig, utan att lokala medieföreträdare som Kvällsposten och på sin tid Nordvästra Skånes Tidningar varit tydliga och absolut inte utan att alla partier av betydelse med de två stora i spetsen, Moderaterna och Socialdemokraterna, varit tydliga.
Även om jag ser dagens beslut som att ännu ett vallöfte kan bockas av vet jag att det finns en hel del andra skånska riksdagsmän från både Alliansen och utanför som faktiskt tycker samma sak.
Låt mig nämna några viktiga händelser. År 1997 slogs Malmöhus läns landsting och Kristianstads län samman till Skåne län. År 1999 för Regionförbundet Skåne över sitt uppdrag som regionens företrädare till ett direktvalt regionfullmäktige. Valet skedde i september 1998. Därmed fick Region Skåne ansvar för regional utveckling, hälso- och sjukvård, tandvård, kollektivtrafik, näringsliv, kultur och planeringsfrågor.
Det är detta som permanentas i och med dagens beslut. För egen del tror jag att regionalismen kommit för att stanna och tycker därför inte att det för framtiden kan uteslutas en breddning och fördjupning av mandaten när de regioner som så önskar och visat sig ha förmåga kan peka på fördelarna med detta att vilja gå vidare. Samtidigt ska det understrykas att detta inte är något krav på att andra delar av landet måste ta steg i samma riktning eller i samma tempo. Tvärtom borde vi inom ramen för ett Sverige tillsammans charmas av och uppskatta mångfaldens rikedom.
Med den nuvarande ordningen med landstingen som ansvariga för sjuk- och hälsovården är det också viktigt att slå fast att regiondiskussioner aldrig får bli en ursäkt för att rymma från det som i dag till stor del är huvuduppdraget. Perspektivet måste vara att utveckla hälso- och sjukvården så att köer tas bort och patienter därmed erbjuds den vård och behandling de behöver, om inte i det egna området så någon annanstans i Sverige eller utomlands. I Skåne är det ju rätt självklart att se samverkansmöjligheterna även inom detta område med Danmark och i förlängningen Tyskland och Polen.”

Slutsatsen som kan dras lyder: ”Att permanentas som region innebär att ansvar och uppdrag flyttas från Stockholm till bland annat Skåne. Ambitionen måste vara att leva upp till detta både i kärnuppdragen om sjuk- och hälsovård som när det gäller att medverka till förutsättningar för jobb, skapande och utbildning. Med riksdagens beslut blir Skåne lite mer Skåne!”

onsdag 2 juni 2010

(S)töd

I dag har jag på Politikerbloggen en debattartikel om stödet från olika fackförbund till socialdemokraterna. Från S-håll riktas kritik mot bland annat moderaterna för att namnen på partiets bidragsgivare inte avslöjas. För 2009 handlade det om 2 615 personer som tillsammans gav ungefär två miljoner. I grunden är det inte fråga om något hemlighetsmakeri utan om respekt för den grundlagsskyddade åsikts- och föreningsfriheten. LO har ju tidigare med tidningsannonser och brev till mina grannar i Vejbystrand visat att man i sitt kampanjarbete för socialdemokraterna kan vara mycket direkt och personlig. Med namn på moderata sympatisörer så kanske dessa också få bereda sig på att bli uthängda av LO på samma sätt som riksdagsledamöter.

Nog så viktigt är att socialdemokraterna inte endast får stöd från privatpersoner. S får också utöver det omfattande hjälp från juridiska personer i form av fackföreningar. Det finns ett ”mjukt stöd” genom gratis arbetskraft, annonsering och lokaler som aldrig någonstans redovisas. Hur stort och omfattande är det egentligen?

På Politikerbloggen skriver jag bland annat: ”Socialdemokratiska taktiker inser ju att om det går att misstänkliggöra eller försvåra för enskilda att ge pengar till partierna har ju den som lever på fackliga anslag lättare att få ekonomin att gå ihop. Till det kommer att facken är helt omedgörliga att berätta om hur mycket mer stöd som förekommer utöver rena kontanter i form av exempelvis gratis arbetskraft, lokaler som fritt får disponeras och avlönade ombudsmän som under valåret sliter hårt för S-seger. Tidigare har jag bett Riksdagens utredningstjänst (RUT) försöka undersöka hur stor och omfattande hjälpen kan vara. I årsredovisningar och andra handlingar finns inga summor eller uppskattningar angivna. Från LO centralt meddelas: ’Det går inte att beräkna av den enkla anledningen att det inte går att dra en skiljelinje mellan det som är vårt fackliga arbete och det som någon skulle beskriva som facklig-politiskt arbete.’

Denna intimitet märks tydligt hos exempelvis Byggnads. Facket redogör själv för förbundets eget engagemang via en hemsidestext: ’Få branscher är så beroende av politiska beslut som byggbranschen. Byggandet och tillgången på byggnadsarbetare styrs nästan helt av politiska beslut. Bostäder, skolor, sjukhus, vägar och annat som ska byggas beslutas om i riksdag, landsting och kommunala byggnadsnämnder. Om byggnadsarbetarna ska kunna påverka tillgången på arbete måste vi vara med och påverka politiken!’

Därefter går det att finna de personer som beskrivs som ’våra riksdagsmän’. Sex manliga ledamöter och samtliga är socialdemokrater.”

Den slutsats som jag drar lyder: ”När Morgan Johansson och andra socialdemokrater kräver att få reda på namnen bakom de privatpersoner som ger av sina egna pengar till olika partier borde det först städas framför egen dörr. Inte minst under ett valår. Hur kommer de olika fackförbunden att bistå socialdemokraterna? Och hur mycket kan all hjälp uppskattas till utöver rena kontanta medel?”

Här finns hela mitt inlägg på Politikerbloggen: http://www.politikerbloggen.se/direkt/debatt/