måndag 30 augusti 2010

Bristande närvaro? Nonchalans?

Dagens Nyheter har granskat vilka riksdagsledamöter som samtidigt är förtroendevalda lokalt eller regionalt. Protokoll från fullmäktigemöten från 1 januari 2009 till 1 augusti 2010 har gåtts igenom för att kolla upp närvaron. För egen del hamnade jag på 39 procent som ledamot av Ängelholms kommunfullmäktige. Hade å andra sidan mätperioden sträckts ut med ytterligare ett par veckor in i augusti hade ännu ett sammanträde hunnits med på vilket jag deltog och därmed hade det blivit en annan procentsiffra. Med möten relativt sällan kan frånvaro ett par gånger plötsligt bli rätt stora procenttal. Och det drabbar ju alla i fullmäktigeförsamlingarna alldeles oavsett om de är riksdagsledamöter eller inte.

Är då detta ett problem? Är det nonchalans? Inte nödvändigtvis!

För det första är man lokalpolitiskt aktiv mer än bara genom att besöka ett fullmäktigesammanträde en gång i månaden. Företrädarskap handlar om närvaro. Det innebär att man finns tillhands för medborgare som har synpunkter och tankar. Både genom att fånga upp goda idéer som att förklara och förankra.

För det andra finns tydliga kopplingar mellan nationell nivå och den lokala. Vi har ett långtgående kommunalt självstyre i Sverige – det är bra! Det innebär att många beslut som berör medborgarnas vardag fattas i fullmäktige snarare än i riksdagen. Däremot utformas generella regelverk genom lag. Även här finns ett företrädarskap: Att fånga tankar lokalt som sedan kan användas i den nationella debatten men också att försöka förklara hur nya bestämmelser påverkar vardagen i den egna kommunen.

Under mina år som kommunalråd i Ängelholm brukade vi i den moderata gruppen diskutera närvaron. För även om man som enskild ledamot har högt ställda ambitioner kan annat komma i vägen. Det kan handla om jobbet, studier, sjukdom, personliga orsaker eller den omtumlande verklighet småbarnsföräldrar kan hamna i. Även om det finns egna regler om att 50 till 75 procents närvaro är önskvärd kan det alltid göras undantag.

NST/HD slog mig en signal och bad mig kommentera min 39 procentiga närvaro. När jag bad dem kolla i protokollen även från tidigare år fick de skriva upp talet till 53 procent. Även det kan tyckas lågt men inom de gränser som tillämpats på andra. Till det skall komma en mycket intensiv europavalrörelse 2009.

Det finns också alltid en risk att som tidigare kommunalråd vara för aktiv i den lokala debatten. Det kan nämligen endast finnas en chef i taget! Under den första tiden som nyvald riksdagsledamot och just avgången ordförande för kommunstyrelsen var det självklart att följa några av de ärenden som jag fullt ut varit med om att bereda. I dag är däremot Åsa Herbst duktigt kommunalråd i Ängelholm och skall om några dagar för första gången möta väljarna som den främsta ansvariga. Då känns det också naturligt för mig att stå sist på den moderata valsedeln till kommunfullmäktige.

Jag tror och hoppas att de väljare som röstade fram moderaterna i valet 2006 var rätt införstådda med situationen. Som den mest inkryssade i Ängelholms fullmäktige med runt 1 200 personliga röster (12-13 procent) känner jag att det finns ett personligt mandat att förvalta. För mig innebär det närvaro i debatten, regionen och kommunen om än inte alltid på fullmäktiges möten. Det tror jag att folk som kryssade begrep.

fredag 27 augusti 2010

Nationell traditionell konst?

Sverigedemokraterna försöker profilera sig som ett bredare parti än det i själva verket är. För det är ju övertydligt att SD-folket även om de talar om sjukvård eller företag brinner för frågor kring invandrare och det man ser som det ”främmande”. Åtminstone i Skåne lanserar man sig som ett kulturbärande parti. Det blir faktiskt oavsiktligt lustigt. I en debattartikel respektive en insändare i NST/HD har jag den senaste tiden försökt visa på partiets haltande kultursyn. Det ges uttryck för en inskränkthetens politik i ett Skåne som historiskt präglats av utbyte och kontakter. Och i Ängelholm vill man ha vad som sägs vara traditionell bebyggelse med röda stugor:

”För någon dag sedan var det dags för sverigedemokraterna att granskas i NST/HDs artikelserie inför regionvalet. Bland annat sades att kulturen har en central roll i partiets regionpolitik. Ja, det vill säga inslaget är inte tungt utan lätt. Det ställs krav på nedskärningar och avvecklingar.

Kultur har ett värde i sig. Musik, konst och litteratur kan ge nya insikter, förmedla starka känslor eller också vara något lustfyllt för stunden. Utöver det så kan kultur ytterligare tillföra ett antal dimensioner. Just Skåne är ett försöksområde där det nu arbetas med projekt kring kultur och hälsa. Tabletter och rena medicinska ingrepp har tidigare kombinerats med motion på recept. Nu prövas nya vägar där teater och annat skapande kan visa sig framgångsrikt. Sedan tidigare vet man att musikbesök på äldreboenden har en mycket positiv effekt.

Skåne är dessutom en intressant region för besökare och turister. Självfallet lockar många kulturinstitutioner och platser. I Nordvästskåne finns allt från Hembygdsparken i Ängelholm till Sofiero och Dunkers i Helsingborg. Det handlar om olika saker som kompletterar varandra.

Sverigedemokraterna riskerar därför i sin ideologiska nit att såga av ett par viktiga grenar som Region Skåne redan sitter på. Kultur är inte en belastning utan en tillgång och medverkar till att göra Skåne attraktivt. I förlängningen betyder det jobb och skatteintäkter. Alldeles oberoende av just upplevelsernas egenvärde/…/

Ett Sverige och ett Skåne utan påverkan av stora utländska mästare som Shakespeare inom litteraturen, Goya inom konsten eller Mozart inom musiken vore platt och trist. Hela antiken som är grundläggande för vårt moderna västerländska tänkande och våra rättsregler formades av filosofer och lärde i områden som i dag är Grekland, Turkiet, Syrien och Mindre Asien.

Visst kan det tyckas vara en klämkäck formulering om att slå vakt om det svenska kulturarvet och i det nationella budgetförslag SD presenterat driva krav på minskade anslag till de delar av kultursektorn där dimensionen på verksamheten inte står i rimlig proportion till det folkliga intresset. Men vad döljer sig bakom de orden, för det handlar ju ingalunda om endast en vettig önskan om mer sponsring? I själva verket är det en systematisk brist på insikt om kulturens betydelse.

Sillen var en gång i tiden med och skapande rikedom och välstånd i Skåne. Skepp från främmande länder kom inte bara med silver och guld utan även med nya tankar och impulser. Det bör inspirera även fortsättningsvis. Det är inte ett stängt och tyst Skåne eller Sverige som är framtiden.”

Och apropå det ”nationella kulturarvet” och behovet av röda stugor i Ängelholm skrev jag:

”Det ’nationella’ kulturarvet skall lyftas fram och betonas. För egen del är jag glad över att det över parti- och blockgränserna funnits ett sådant engagemang att just framhäva det lokala och regionala i Ängelholm. Patrik Ohlsson (SD) vill inte ha konst med sexuella anspelningar utan pekar istället på Carl Larsson och Anders Zorn som sägs vara ’exempel på traditionell och nationell konst’. Då måste han ha missat ett antal avklädda dalkullor som med rikliga mängder färg fångades i olika situationer av bland annat just Anders Zorn!

Att låta teori gå före praktiken kan skapa problem. Sverigedemokraterna betonar det nationella i ett Ängelholm och Skåne starkt påverkat av just impulser och inslag från andra områden. Fram till 1658 var detta rent av ’utlandet’ i form av Danmark och staden fick sina rättigheter av en ’utländsk’ kung. SD säger sig vilja prioritera ’historiskt förankrade byggnadsmiljöer’ genom att skattebetalarnas pengar kan användas som stöd till personer som bygger ’faluröda hus med vita knutar’. Verkligen? Hur traditionellt är detta i ett Skåne präglat av sin landsbygd och sina fiskarlängor?

För egen del föredrar jag mångfald och att det kan se olika ut. Både när det gäller individer som byggnader. Det är för mig mycket mer Skåne och Ängelholm!”

torsdag 26 augusti 2010

Hur är det med Ohlys tårar?

Med tre veckor kvar till valsammanräkningen söndag 19 september finns det anledning att reflektera över alternativen. Om en månad kan svenskarna vakna upp i ett land som styrs av en helt annan regering än dagens. Att Mona Sahlin blir statsminister vid rödgrönt maktövertagande är självklart. Men vid sin sida kan hon ha exempelvis Lars Ohly som statsråd och chef över något departement – kulturdepartementet eller socialdepartementet.

Hittills har vänsterpartiet sluppit en stark medieexponering. V har kommit enkelt undan. Ingen har behövt stå till svars för vänsterpartisters tydliga kopplingar till den kommunistiska ideologi som gjort politisk bankrutt eller den löftespolitik som hittills bedrivits där kassakistan saknar botten och det går att lova det mesta till de flesta.

I själva verket är den rödgröna sidan allt annat än överens inom centrala områden. Något av detta märktes när det var Lars Ohlys tur att bli utfrågad i radions P1. Ifråga om skatter sägs partiernas överenskommelse endast sträcka sig till 2012. Därefter vill V höja skatten för vanligt folk. Rätt mycket dessutom. Mona Sahlin (S) tillbakavisar. Hon är väl medveten om att de rödgröna redan föreslår åtskilliga skatteskärpningar. Frågan är vem som vinner den dragkampen. Hittills säger sig vänsterpartisterna vara nöjda med utfallet av gjorda förhandlingar. Det är inte S som sitter med det längsta strået.

Dagens pensionssystem ifrågasätts samtidigt som grunder för en nyanserad och stabil utrikespolitik kraftigt urholkas av ett USA-hatande vänsterparti som omedelbart vill överge kvinnor och andra utsatta grupper i Afghanistan.

Festligt är det därför att ta del av Aftonbladets ledarkommentar. Där ställs frågan: Vem är rädd för Ohly? Svaret är nog rätt många, och rimligtvis även de socialdemokrater som brukar köpa tidningen. Med en lätt axelryckning vänder Helle Klein ryggen till det som varit vänsterpartiets historia. I en kolumn skriver hon istället: ”Aftonbladets ledarsida har förordat att Vänsterpartiet är med i en rödgrön regering. Det mår politiken bra av. Men framför allt demokratin.”

På en punkt har Helle Klein rätt. Det är rimligt att Lars Ohly aspirerar på regeringsmakten när V nu utgör en del av det parlamentariska underlaget. Däremot har hon helt fel att politiken skulle må bra av det. Och det där med demokratin återstår att granska. Berlinmurens fall är bara drygt 20 år bort. Några grät av lycka när järnridån föll. Andra grät av ilska och upprördhet. Hur är det med Ohlys tårar?

tisdag 24 augusti 2010

Är det bra att det är bra eller dåligt?

I går måndag 23 augusti var det kommunfullmäktige i Ängelholm. Det märktes att några oppositionspartier och politiker tog chansen till valprofilering genom interpellationsdebatter. En dryg timme tog det sammanlagt utan retoriska höjdare. Alla övriga ärenden tog ungefär lika lång tid. Roligast under den andra sessionen var Lars-Olle Tuvesson (S) som hänvisade till sådant som han läst i Ängelholmsmoderaternas valtidning Nya Blå Ängeln (http://www.blaangeln.se). Hans kommentar väckte stor munterhet bland de moderata ledamöterna, inte minst Daniel Jönsson som satt vid min sida och som varit ansvarig för publikationen.

Patrik Ohlsson (SD) inledde den valinspirerade debattomgången. Föga förvånande handlade det naturligtvis om invandrare. För även om sverigedemokraterna säger sig ha intresse för andra frågor är det ju endast detta man brinner för. I korthet gick hans funderingar ut på att Ängelholms kommun uttalat sig att mottagningen fungerar bra, ett konstaterande som inte räckte för hans del. Vad fungerar dåligt? Tja, för Åsa Herbst som kommunstyrelsens ordförande var det ju en smula svårt att ta upp det dåliga om det faktiskt just är bra! Den intressanta fråga som Patrik Ohlsson för egen del aldrig besvarade är om han tycker att det är bra att mottagningen fungerar bra eller om just det är dåligt för honom och sverigedemokraterna!

Sedan gav han sig in i ett snårigt resonemang om att asylsökande inte är detsamma som flyktingar. Men hela poängen med människor som önskar stanna i Sverige är väl att deras asylskäl först skall prövas. Man måste väl vara sökande innan ett beviljande kan bli klart!

En av de frågor Åsa Herbst fick var hur bostadsmarknaden i Ängelholm påverkats av kommunens avtal med Migrationsverket. Det sakliga svaret löd: Inte alls! När socialförvaltningen söker lägenheter till flyktingar placeras de i bostadskö som alla andra. Ett svar Patrik Ohlsson inte uppskattade. Han verkar tro på något slags utträngningseffekt. Men tillgången på bostäder är inte statisk – just därför är det viktigt med fortsatt byggande i Ängelholm. Och rimligtvis har väl sverigedemokraterna inget emot att folk flyttar hit från exempelvis Laholm, Halmstad, Göteborg eller Härnösand? Alltså är det någon annanstans skon klämmer!

Avslutningsvis pratades det kring hur stor del av kommunens kostnader för mottagandet som staten täcker. Från SD hävdades att det endast är fråga om 22 procent. Åsa Herbst tillbakavisade detta och meddelade att organisationen Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) menar att det handlar om 70-90 procent. För Ängelholms del är det full kostnadstäckning. Patrik Ohlsson vill inte ge sig. Han hänvisade till en artikel i Dagens Nyheter där Ilmar Reepalu (S) uttalat sig. Då verkar onekligen Åsa Herbst luta sig mot en mycket mer trovärdig källa!

Så det kan vara i valtider!

måndag 23 augusti 2010

Nya Blå Ängeln

Ängelholmsmoderaterna har en tradition att ge ut en egen tidning under valår. Så det har ju blivit några stycken. Med Lokaltidningen har årets upplaga distribuerats. Med ordet ”nya” visas att Blå Ängeln har blivit ännu modernare.

Daniel Jönsson, som nu tagit hand om M i Munka-Ljungby efter Ingvar Erikssons bortgång, har varit projektets huvudman. Åsa Herbst, Robin Holmberg och jag själv har hjälpt till med texter och artiklar. Det har blivit en bra blandning med allt från den moderata ungdomslistans kandidater till kultur, Ängelholms sjukhus och skolan.

Nya Blå Ängeln inleds med en programförklaring av Åsa Herbst om vad moderaterna vill göra i Ängelholm tillsammans med Alliansen. Bland annat räknas upp att det skall vara närodlat för skolans elever och för de gamla på äldreboendena, energisnåla alternativ skall ersätta kommunens gamla armaturer, trafikplanen skall uppdateras och skatten skall hållas låg.

Tidigare år har Birgit Björneskog alltid avslutat Blå Ängeln med en krönika eller kolumn. I år avstod hon även om mycket hjälp gavs för att korrekturläsa alla texter. Så det föll på mig att ha den sista artikeln i den tidning vars första är skriven av Åsa Herbst. Så här blev den:

”För en tid sedan gick jag igenom Kungsträdgården på väg till riksdagshuset i Stockholm. En solig dag som ytterligare glittrade till då jag mötte ett par med barnvagn som strosade omkring. Mannen gjorde tummen upp och log tillsammans med kvinnan vid sin sida samtidigt som han hojtade: Heja Ängelholm!

Min företrädare som politisk redaktör på Nordvästra Skånes Tidningar, Birgit Björneskog, som varit kommunen trogen i decennier brukar påminna om att Ängelholm är vänliga människors stad. Och så är det!

För egen del tror jag att det är lika viktigt i politiken som när det gäller att lansera en region att man har en positiv grundton. Problem och utmaningar hanteras genom framtidstro. Det är om detta årets val också handlar.

På plats i riksdagen har jag under mandatperioden kunnat följa hur Fredrik Reinfeldt som statsminister och Anders Borg som finansminister tillsammans med alla Allianskolleger tagit sig an utmaningar och en svår ekonomisk kris med tydlighet och ansvarstagande. Men det har också handlat om ett målmedvetet arbeta att skapa förutsättningar för sysselsättning och skapande när konjunkturen vänder. Förr om åren har det talats om jobblös tillväxt. Nu är en annan utveckling möjlig. Ökad export och tillverkning kan nu leda till att fler anställs.

Samtidigt kan reformerna lätt raseras. Avskaffat RUT-avdrag innebär ett stort hot mot de över 11 000 jobb som sannolikt uppstått när det gäller hemservice. I många fall är det också fråga om svarta jobb som blivit vita och där arbetslösa och andra med svårigheter på arbetsmarknaden fått jobb. Det kan försvinna efter valet i september ifall Alliansen inte får fortsätta fyra år till. Det handlar om kilometerskatten som innebär att all frakt straffbeskattas. För en firma som har en lastbil som går cirka 7 000 mil om året innebär det kostnadsökningar med 100 000 kronor. Till skada för transportören och ytterst för alla konsumenter. Särskilt allvarligt i Ängelholm och Nordvästskåne med många firmor som är verksamma inom transport och logistik.

Allvarligast är kanske förslaget om att den särskilda sänkning som gjorts av arbetsgivaravgiften för alla under 26 år kan komma att upphävas. För ungdomar, som redan har svårt att få in en fot på arbetsmarknaden, kan det leda till ännu tuffare villkor. Den skattehöjning de rödgröna planerar ska dra in cirka tio miljarder kronor om året. Straffbeskattning av unga!

Moderaterna i Ängelholm har under många år bjudit på kaffe varje helgfri lördag året runt på föreningslokalen på Storgatan 21. Många trevliga möten och glada skratt har det blivit. Ibland när jag ser mig omkring bland alla som tar sig en kopp och glatt pratar med varandra noterar jag personer som varit aktiva i andra partier och i tidigare val röstat på något annat än M. Då känner jag mig stolt över att vår politik och våra företrädare kan locka och attrahera. Samtidigt är det också ett stort ansvar att motsvara förväntningarna.

Jag tror nämligen att de som nu trots tidigare partitillhörighet blivit moderater uppskattat vår vilja att föra dialog, att lyssna och lära. För oss handlar det om att forma en politik utifrån människors vardagsvillkor.

En av våra nya medlemmar har tidigare varit aktiv socialdemokrat. Varje gång jag träffar den personen blir jag lika glad och stolt över att vi fortfarande kan leva upp till det politiska ansvarstagande som ledde till steget från S till M. För det handlar också årets val om. Att visa för människor som tidigare röstat på S, V och MP att med moderat politik så satsas det på välfärdens kärna, så värnas den enskilda människan och så utformas skattesänkningar att de med normala eller lägre inkomster gynnas mest.

Framåt tillsammans! I Ängelholm, Skåne och Sverige. Det är genom sammanhållning och samarbete vi gemensamt kan utveckla och förbättra. Ja, jag håller verkligen med paret jag träffade för en tid sedan i Kungsträdgården: Tummen upp. Heja Ängelholm!”

lördag 21 augusti 2010

Massuppsägningar? Megafel!

Valtemperaturen stiger. Det innebär att en del blir ännu tydligare med sina budskap – som att vi moderater önskar fortsätta en ansvarstagandets politik när det gäller den offentliga ekonomin. Andra blir mer otydliga – som miljöpartiets Maria Wetterstrand som i dag intervjuas i Sydsvenskan. På frågan om kärnkraftsavveckling avvisar hon att det finns någon tidtabell. Hon menar att det inte finns någon rödgrön överenskommelse och därför kommer besked ”först senare under mandatperioden”. För tveksamma socialdemokrater är det ju vanskligt. Ifall de tycker att en stabil energipolitik är viktig för svensk industri skall de undvika att rösta på S, V och MP för annars kan de plötsligt efter ett regeringsskifte få se just de tre partierna ställa sig bakom att ytterligare reaktorer stängs utöver de två i Barsebäck partierna tidigare avvecklat!

Socialdemokraterna känns däremot igen. Det negativa kampanjandet fortsätter. Enligt Aftonbladet distribueras nu en rapport till de trogna supportrarna i vilken hävdas att var tionde offentliganställd som arbetar inom välfärden kan komma att sägas upp om Alliansen fortsätter styra. Ifall någon S-märkt riksdagsledamot påstår något liknande de närmaste dagarna vet man att det utgått partidirektiv att sprida sådant tankemässigt snömos. För det är ju självfallet inte sant!

Däremot borde S fundera kring sitt förhållande till andra partier. Tidigare har hävdats att Mona Sahlin attackeras på ett oschysst sätt. Men att skrämmas med att var tionde kan tvingas gå eller att man låter LO klistra upp affischer med bilder av Alliansföreträdare med uttryck som ”megafel och dunderdumt” är tydligen helt OK!

NST/HD har haft någon insändare där just den personliga attacken är huvudmålet. I dagens tidning reagerar jag på insändarplats med följande:

”Vi ska vara stolta över möjligheten att ordna allmänna och fria val. Demokrati och frihet är inga självklarheter för världens alla folk. Det finns människor som är beredda att riskera sina liv för rättigheter vi tar för självklara.

Val innebär möjligheten att jämföra alternativ och väga olika politiska förslag mot varandra. Ambitionen borde vara att diskutera sakfrågor och undvika rena personangrepp. Bertil Ernegards insändare är en provkarta på just sådant som vi borde hålla oss borta ifrån!

Inga egna förslag framförs. Allt vad Alliansen gjort avfärdas raljant. Och personangrepp, även om inte namnen nämns, staplas på varandra. Personer beskrivs som skattesmitare, berusade, cyniska och bluffmakare.

Jag tycker det är bra med olika åsikter och uppskattar tydliga meningsmotståndare. Och självfallet går det att ha olika åsikter om skatter, offentlig ekonomi och huruvida genomförda reformer ska avskaffas eller inte. Men någonstans måste en gräns dras! Bertil Ernegards insändare följer dessvärre en trend med rena personangrepp på borgerliga företrädare. För något år sedan sände LO ut ett brev till mina grannar där jag nämndes vid namn. Och för 24 miljoner kronor kastar sig nu LO direkt in i valkampen med affischer på Alliansministrar och uttryck som megafel, helsjukt, dunderdumt och dumsnålt.

Politik borde handla om idéer och förslag! Ren valkamp är bättre än verbal gyttjebrottning!”

onsdag 18 augusti 2010

Ett sommarbrev i lådan

På Facebook gjorde jag tidigare i dag ett inlägg som gillades av ett antal vänner och bekanta. Tummen upp fick följande: ”S vill ha en butler i T-banan. Den rödgröna oppositionen har ju fler frågor att driva: Den skånske greven vill kanske ha en T-bana till sin butler.”

Annars har dagen bland annat använts för att under några morgon- och förmiddagstimmar cykla omkring och i brevlådor dela ut det sommarbrev kommunstyrelsens ordförande Åsa Herbst och jag skrivit. Vi resonerar kring moderaterna som ett lyssnande och lärande parti och anger några i vår mening goda skäl för att välja M i årets val. För mig som riksdagsledamot är det av stor vikt att ha goda kontakter med lokala företrädare, inte bara i Ängelholm och grannkommuner som Båstad, Örkelljunga och Klippan utan moderater i alla riksdagsvalkretsens 13 kommuner! Som tidigare kommunalråd vet jag också att det är bra att alltid ha någon att kunna ringa till i riksdagshuset.

Ett par tusen hushåll har nåtts eller kommer att nås av vårt sommarbrev. Tyvärr blir det inte till alla i Ängelholm. Så här har vi skrivit:

”Efter ett par underbara sommarveckor som för många fyllts av sol, bad, jordgubbar och förhoppningsvis många skratt drar nu nya aktiviteter i gång. För oss politiskt aktiva närmar sig valdagen 19 september. Vi hoppas att många utnyttjar sin rättighet att rösta.

Valet handlar om att söka förnyat mandat för de kommande fyra åren. Vi önskar se Ängelholm som en föregångskommun och Sverige som ett föregångsland. När vi jämför är det mycket som är bra hos oss. Under våren och sommaren har moderaterna knackat dörr runt om i kommunen och en ganska vanlig kommentar har varit att man är nöjd. För oss är det dock viktigt att gå vidare. Vi får aldrig slå oss till ro. Ska vi ha utbildning, sjukvård och ett företagsklimat som är av världsklass krävs fortsatt hårt arbete och att vi är beredda att vidareutveckla. Det är också viktigt att vi som förtroendevalda lyssnar och är beredda att lära av andra.

För Ängelholm gäller fortsatt höga ambitioner. Det handlar om ordning på kommunens ekonomi. Låg skatt är bra för alla då mer av den egna inkomsten och pensionen får behållas. Unga och äldre ska känna stolthet över att bo i Ängelholms kommun.

Ängelholm är en utbildningskommun. Föräldrar ska känna trygghet över att ha sina barn på förskola och i skolan. Eleverna ska veta att de lär sig och utvecklas. Med kunskap och fantasi ska de få verktyg för att gå vidare i livet.

Ängelholm ska vara en kommun för alla generationer. Det handlar om att alla kommundelar ska leva och att möjligheter finns till service. Det handlar om bra hemvård och hemsjukvård. Maten på våra särskilda boenden ska vara varm och god. En kunnig och uppskattad personal är med och formar en god tillvaro.

I våra samtal med ängelholmarna märks ett tydligt och brett intresse för Pyttebron, Stortorget, Kronoskogen och badhuset. Allt detta är viktigt även för oss. Vi ställer oss bakom tankarna på Hälsostaden och det positiva som det utvecklingsarbetet kan medföra för Ängelholms sjukhus.

För Sverige handlar det om att fortsätta längst den inslagna vägen. Medan andra europeiska länder kämpar med fortsatt stigande arbetslöshet och stora underskott i den offentliga ekonomin har Sverige hanterat den senaste krisen på ett ansvarstagande och lugnt sätt. Det gör att vi har mycket goda förutsättningar när nu konjunkturen vänder. Tankar på att införa kilometerskatt, höjd bensinskatt, avskaffat ROT-avdrag för hushållsnära tjänster samt att dubblera arbetsgivaravgiften för unga leder inte till fler jobb och ökad tillväxt. Det vi istället erbjuder är ordning på landets finanser och fortsatt uppslutning bakom arbetslinjen.

Vi tror att Ängelholm, Skåne och Sverige vinner på politiker som är lyhörda och kan samarbeta. För oss är Alliansen viktig. Det är också en styrka att som kommunalråd och riksdagsman ha goda kontakter med varandra. Närheten mellan det som sker lokalt och nationellt är till nytta för Ängelholm. Därför hoppas vi på Din röst och fortsatt förtroende i det kommande valet.”

måndag 16 augusti 2010

LOs metoder och många miljoner

De senaste dagarna har ett antal borgerliga sympatisörer varit upprörda över LOs inblandning i den nu pågående valrörelsen. Stora affischer visar bilder av Alliansministrar upp och ned och över deras porträtt står ord som megafel, helsjukt, dunderdumt och dumsnålt. Allt som allt uppges den här kampanjen kosta 24 miljoner och totalt kommer fackförbunden att bidra med 77 miljoner kronor.

I ett inlägg på Politikerbloggen i dag ställer jag några frågor och framför ett par funderingar kring LO och det socialdemokratiska partiet. Mina rader har resulterat i ett par kommentarer. Kritikerna hävdar genomgående att moderaterna på något sätt döljer det stöd partiet tar emot. Med tanke på att M avstår från att ta emot pengar från juridiska personer är det svårt att sopa något under mattan som inte finns. De som kräver redovisning kanske skall berätta vem som gett vad under valet 2010 som man är missnöjd med!

Däremot finns det en frivillig ordning som innebär att partierna utväxlar årsredovisningar med varandra. Socialdemokraterna har för 2009 tagit upp 14 miljoner kronor i stöd från fackförbunden. Pengar ingen annan får. Frågan blir dock hur mycket av de 77 miljoner kronor LO och de andra nu satsar som kommer att anges i årsredovisningen för 2010. Allt eller endast en spottstyver?

S tillsammans med M och de andra partierna berättar också hur många personer som gett hur mycket pengar i insamling. Från socialdemokratiskt håll finns önskemål om att namnen skall offentliggöras. I mindre samhällen finns ibland en stor rädsla för att utåt visa vilket parti man sympatiserar med, allra helst i riktigt röda områden. Dessutom berör grundlagen den här frågan. I Regeringsformens andra kapitel, andra paragraf står: ”Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att giva till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende.” Ifall en bestämmelse införs om att den som skänker en slant till ett parti skall tvingas ge sin åskådning till känna krockar det onekligen med grundlagen. Knappast en detalj eller liten fråga.

Intressant är också att få verkar försvara personangreppen som LO gör sig skyldig till men att ingen heller öppet markerar. Var det inte en ren valrörelse som skulle eftersträvas? Hur schysst är det att trumpeta ut megafel, helsjukt, dunderdumt och dumsnålt?

Bland annat skrev jag på Politikerbloggen: ”Sedan LO lanserat sin kampanj med personangrepp har jag i samband med torgmöten fått ett antal frågor kring just detta. Inte minst borgerliga sympatisörer känner sig kränkta och illa till mods över att valet nu tydligen skall präglas av smutskastning. Ledande socialdemokrater som önskar rent spel har möjlighet att markera distans och ta avstånd.

Fredag 13 augusti hade vi moderat partistyrelse. Sedan tidigare har det tagits fram en etisk policy och det finns kandidatförsäkran. Detta kompletterades nu genom beslut om etiska riktlinjer för valrörelsen 2010. Det vi gör skall baseras på att vi driver en positiv kampanj, vi angriper sak och inte person samt vi använder enbart öppna informationskällor.

LO och socialdemokraterna kan mycket väl få en kopia för kännedom att själva försöka leva efter under de veckor som återstår av valrörelsen!

I en kommun som Ängelholm har moderaterna runt 40 procent av rösterna och M är sedan fler val tillbaka största parti. Det innebär också att ett antal LO-medlemmar röstar på och känner en naturlig koppling till moderaterna. Däremot kan de ju som fackligt ansluta fundera på vad deras pengar används till och hur deras politiska ställningstagande respekteras.

Jag tycker det är bra med olika åsikter och uppskattar tydliga meningsmotståndare. Och självfallet går det att ha olika åsikter om skatter, offentlig ekonomi och huruvida genomförda reformer ska avskaffas eller inte. Men någonstans måste en gräns dras!”

Hela inlägget på Politikerbloggen finns här: http://www.politikerbloggen.se/2010/08/16/34996/

lördag 14 augusti 2010

En del av vår kulturhistoria

Under sommaren och inte minst i samband med kronprinsessan Victorias bröllop var det många svenskar som fick upp ögonen för det kulturarv som Svenska kyrkan och alla byggnader samt inventarier representerar. Textilier i form av kåpor, fantastiska utsmyckningar i kyrkor och annat tjusar och väcker beundran. Alldeles oavsett om man är medlem i Svenska kyrkan eller inte så förvaltas imponerande skatter av detta samfund. Efter en överenskommelse mellan kyrkan och regeringen har det långsiktiga stödet till att stödja det kulturhistoriska viktiga säkrats för fem år framåt. Om detta har jag haft en debattartikel i ett antal tidningar:

”Det kungliga bröllopet för några veckor sedan blev precis så fint som alla kunnat hoppas på. Brudparets kärlek var inte att ta miste på och Sverige har fått en prins som redan visat prov på sin värdighet. Vi har alla att känna stolthet över vad vårt land förmår.

Utöver charmen i traditioner och ritualer har rikliga möjligheter getts att se delar av vårt fantastiska kulturarv. Storkyrkan i Stockholm har glittrat. Rikssalen har imponerat. Ärkebiskopen tillsammans med de andra prästerna bar i några fall flera hundra år gamla kåpor. Nutid binds samman med dåtid och historia.

Åtskilligt presenteras för allmänheten via museernas utställningar och finns att beskåda i montrar och bakom glas och ram. Men det är också ett stort värde när vår historia och kultur görs levande genom att det gamla fortfarande används och brukas.

Svenska kyrkan är vårdare av landets största sammanhängande kulturarv. Kyrkor, kyrkogårdar, andra fastigheter, textilier, metallarbeten, böcker och mycket mer slår tidsmässiga och värdefulla broar mellan generationerna. Och det används fortfarande i stor utsträckning för det de en gång skapats för!

Av den anledningen går det att känna stolthet över att Alliansregeringen långsiktigt tryggat en hög nivå på den kyrkoantikvariska ersättningen. Med 460 miljoner kronor om året fram till utgången av 2014 kommer det att under fem år bli mer pengar än vad som staten betalat ut under de tio åren dessförinnan! 2,3 miljarder mot 1,9.

För en del stift är det betydande tillskott att använda för att vårda och värna det gemensamma kulturarvet. Visby stift med sina många medeltida kyrkor har nu senast fått drygt 60 miljoner, Uppsala 40 miljoner, Växjö över 30 miljoner och Lunds stift nästan 50 miljoner. Pengar som används för allt från skadeinventering av inventarier av textil och metall, till orgelrenovering och åtgärder för gravkors.

Det är både en förmån och ett stort ansvar att få vara en intim del av ett levande kulturarv. Svenska kyrkan var i allra högsta grad närvarande i samband med det kungliga bröllopet och då visades en del av skatterna upp. Det finns mycket mer!

Samtidigt finns det också all anledning att påminna om de grundläggande riktlinjerna - vilket inte minst Riksrevisionen och Riksantikvarieämbetet brukar understryka - att det är en ersättning som kommer Svenska kyrkan till del inte som trossamfund utan för att de 460 miljonerna om året skall gå till så kallade antikvariska merkostnader vid vård och underhåll av de skyddade kulturminnena.

Tillsammans slår vi vakt om och värnar vår gemensamma historia!”

fredag 13 augusti 2010

Dagens partistyrelse

I dag har partistyrelsen varit samlad. I morgon lördag 14 augusti kan valrörelsen på allvar sägas vara igång då Fredrik Reinfeldt håller sitt sommartal i Stockholm. På många andra platser landet runt kommer det också att vara kampanjdag. För egen del håller jag till i Båstad.

Oppositionen kommer att opponera. Det hör liksom till rollen. De rödgröna kommer att påstå att det mesta som hänt under fyra år i Alliansens Sverige har varit fel. Samtidigt visar den ekonomiska utvecklingen att ett brett uppsving kan vara på väg. Sysselsättningen ökar och arbetslösheten sjunker. En viktig del av arbetslinjen är också att betona skola/utbildning och se ungdomar med låg självkänsla. Det intressanta är att den rödgröna sidan talar så pass litet om de skattehöjningar som planeras ifall det blir regeringsskifte. Alliansen har en uppgift att påminna om kilometerskatt, bensinskatt och dubblerad arbetsgivaravgift för unga.

Vår uppgift är även fortsättningsvis att peka på samhällsproblem människor känner igen sig i. Det handlar inte om att svara på frågor ingen ställer utan att fånga upp den kritik och de funderingar som finns i samhället. Ansvarstagandet är också centralt och något som står i stark kontrast till oppositionen. De offentliga finanserna skall säkras och av den anledningen finns inga skattesänkningsförslag för 2011. Finns utrymme för åtgärder står pensionärerna högt upp på prioriteringslistan. Målet är balans i den offentliga ekonomin till 2012 och därefter överskott.

Partistyrelsen diskuterade även hur eftervalsanalysen skall organiseras. Det handlade om syfte, frågeställningar, metoder och arbetsformer för en grupp som skall påbörja sitt arbete redan före 19 september för att därmed redan nu kunna följa och granska. Tanken är att en analys skall kunna presenteras redan i början av december 2010. Det handlar om att bland annat studera valresultat, budskap, kampanj, mobilisering mm.

Ett beslut som klubbades i dag var att utse en arbetsmarknadspolitisk talesperson. Det blev Hillevi Engström, ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott. Hon kommer att vara det samtidigt som hon fortsatt som tidigare är talesperson i jämlikhetsfrågor. Hon presenterades vid en presskonferens tillsammans med Fredrik Reinfeldt och gjorde bra ifrån sig!

Sedan tidigare har partistyrelsen tagit fram en etisk policy och det finns kandidatförsäkran. Detta kompletteras nu med etiska riktlinjer för valrörelsen 2010. Det vi gör skall baseras på följande: Vi driver en positiv kampanj, vi angriper sak och inte person samt vi använder enbart öppna informationskällor. Samma dag som moderaterna tydligt markerar att det skall vara en ren valrörelse från vår sida väljer LO att fläska på med stora annonser direkt riktade mot personer som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. På den rödgröna sidan verkar det inte finnas någon etisk policy. En viktig följdfråga är ju dessutom om LO och socialdemokraterna kommer att redovisa denna kampanj som valstöd. Knappast, tror jag. Så två fel samma dag! Rött kort redan!

tisdag 10 augusti 2010

Debatt i Kvällsposten

I måndags hade jag en debattartikel införd i Kvällsposten om de två alternativen som står mot varandra i svensk politik inför valet 19 september. Det är alldeles uppenbart att borgerliga sympatisörer känner sig mer trygga med Fredrik Reinfeldt som statsministerkandidat än den rödgröna sidan med Mona Sahlin som sitt utmanaralternativ. Utöver personer handlar det också om innehåll. Alliansen erbjuder stor enighet fyra partier emellan, ekonomiskt ansvarstagande och en politik som betonar jobb och skapande. S, V och MP försöker hjälpligt markera att man tycker lika. Det man enas om är dock många gånger dåliga förslag som kilometerskatt, avskaffat RUT-avdrag och dubblerad arbetsgivaravgift för unga. Hur kan skattehöjningar vara vägen till fler jobb?

I Kvällsposten noterar jag: ”Några viktiga förklaringar till regeringsskiftet 2006 och valframgångar för Moderaterna var det pågående förändringsarbetet. När det talades om ’det nya arbetarpartiet’ blev möjligtvis en och annan S-företrädare illröd i ansiktet av ilska men begreppet var ändå i rätt stor utsträckning ledigt.

Det var möjligt att med trovärdighet slå fast värdet av en tydlig arbetslinje, att jobb skall löna sig. Men också insikten om att de allra flesta i dag är barn, barnbarn eller barnbarnsbarn till de som vuxit upp i ett fattigare Sverige. Deras vilja och ambitioner att streta på och jobba samt lägga en grund för vidare avancemang genom välfärdsreformer inom exempelvis utbildning och sjukvård är det som format vårt land. Hårt arbete och flit ska ge resultat och det är genom studier och att ta hand om varandra som ett bra Sverige skapas.

Utöver en idémässig inriktning som handlade om både framtid och förankring var Allianssamarbetet avgörande för utfallet 2006. Det utgjorde en stark kontrast till de då styrande Socialdemokraterna. Inför valet om några veckor finns det anledning att bära med sig tidigare slutsatser. För Alliansen handlar det om att söka mandat för de kommande fyra åren för att fortsätta en politik där det ska satsas på välfärdens kärna som utbildning, sjuk- och hälsovård samt omsorg om dem som behöver hjälp sida vid sida med en tydlig arbetslinje.

Valet handlar om att jämföra. Veckorna före sommaren lanserade den rödgröna sidan sitt budgetförslag med skattehöjningar inom en mängd områden. Tankar som att döma av gjorda opinionsmätningar fick tummen ned av svenska folket. Frågan som måste besvaras är ju om man tror att det skapas bättre förutsättningar för jobb och företagande genom dubblerad arbetsgivaravgift för unga, avskaffat Rut-avdrag för hushållsnära tjänster, oklar energipolitik och kilometerskatt eller om ordning på svensk ekonomi är att föredra?”

Hela artikeln i Kvällsposten finns här: http://kvp.expressen.se/ledare/1.2090308/debatt-skattehojningar-far-tummen-ner-av-svenskar

måndag 9 augusti 2010

Hur funkar den kommunala demokratin?

Ledamöter har utsetts till en parlamentarisk kommitté som skall utreda olika aspekter av den kommunala demokratin. Uppdraget är bland annat att ta ställning till frågan om direktvalda områdesstyrelser, se över regleringen av kommunalrådens ställning, beslutsfattande på distans, och bildandet av styrande majoriteter i kommuner och landsting. Kommuners partistöd skall ses över liksom former för kommunal samverkan och statens möjligheter att hantera kommuner och landsting i kris finns med bland uppdragen.

Till ordförande i kommittén har Stig Nyman (kd), landstingsråd i Stockholms läns landsting utsetts. Övriga ledamöter:

• Hans Wallmark (m), riksdagsledamot, Ängelholm
• Agneta Granberg (m), kommunalråd, Göteborg
• Lars Persson (fp), gruppledare, Sundsvall
• Marie-Louise Wernersson (c), kommunalråd, Falkenberg
• Anna Hövenmark (v), kommunalråd, Jokkmokk
• Karin Thomasson (mp), kommunalråd, Östersund
• Irene Oskarsson (kd), riksdagsledamot, Aneby
• Berit Andnor (s), riksdagsledamot, Östersund
• Sven-Åke Thoresen (s), kommunalråd, Hudiksvall
• Karl Gustav Abrahamsson (s), riksdagsledamot, Vilhelmina

För egen del hoppas jag att som tidigare kommunalråd i Ängelholm och nu riksdagsledamot kunna bidra med erfarenheter från flera plan och nivåer. Det lokala självstyret är viktigt. Lokala politiska företrädare har många gånger en mycket direkt och tydlig medborgarkontakt. Därför är det angeläget med en översyn av vissa funktionssätt som samverkan kommuner emellan eller om det är möjligt med nämndssammanträden där ledamöter på grund av avstånd kan delta på distans genom exempelvis videokonferens.

Utredningsdirektiven tar upp många olika frågor och aspekter. På Facebook var det någon av mina bekanta som beskrev det hela som ”hopkok”. Samtidigt är det onekligen åtskilliga angelägna saker att fundera kring.

Partistödet är väl kanske en av de medialt intressantare frågorna. De senaste åren har det ju väckt uppmärksamhet då exempelvis sverigedemokraterna kanaliserar en hel del av det lokala stödet till nationell nivå. Dessutom har det begärts mandatstöd även för stolar som aldrig kunnat besättas på grund av för få på valsedeln eller avhopp. Var skall gränserna dras?

Frågan om kommunal samverkan berörs. Jag tror att det kan vara en framkomlig väg för ett antal kommuner som ett alternativ till sammanslagningar. Genom att samarbeta, även på områden med direkt myndighetsutövning, kan kostnaderna för unik kompetens delas på fler. Långsiktigt tror jag dock inte att det helt går att komma förbi frågor om både kommunsammanslagningar som delningar! Det gäller att finna den mest effektiva nivån och den behöver inte vara likadan som för 30 eller 50 år sedan!

Ett annat område som pekas ut är direktvalda geografiska nämnder. Själv tycker jag att det hade varit spännande att pröva den modell som finns i Danmark med direktvalda litet större kommunstyrelser och så inget fullmäktige. Det hade också kunnat vara ett sätt att öka vitaliteten. Många kommunfullmäktigeförsamlingar dras med samma problem som landets riksdag att alltför många ledamöter kan skapa anonymitet. Färre tror jag blir bättre då det tvingar fram ökad aktivitet och delaktighet!

Mer om kommittédirektiv till utredningen om förstärkning av den kommunala demokratins funktionssätt finns på följande adress: http://www.regeringen.se/sb/d/12785/a/146391

söndag 8 augusti 2010

Dacia efter Skoda

Rumäniens ambassadör i Sverige, Raduta Matache, var mycket nöjd med besöket i Blekinge och Skåne som Peter Jeppsson (S) och jag ordnat som företrädare för Riksdagens svensk-rumänska vänskapsförening.

Kristianstads Automobil är en av Sydsveriges största återförsäljare av den i Rumänien tillverkade bilen Dacia. Det är en bil som röner allt större intresse tack vare det låga priset. Det stora problemet just nu uppges vara leveranstiderna. Kunderna kan få vänta i någon månad. Dacia ägs av Renault. Raduta Matache gladde sig mycket åt de positiva kommentarerna. På plats fanns även Radio Kristianstad och Kristianstadsbladet. Till ambassadörens förtjusning talade radioreportern rumänska. För egen del hann jag också prata med försäljarna på lastbilssidan. Och visst finns en oro i branschen för den kilometerskatt de rödgröna tänkt införa vid regeringsskifte. Det skulle slå hårt och vara allvarligt när nu tecken på förbättringar och ändrat konjunkturklimat kunnat iakttas.

Det är bra att lyfta fram just handeln som brobyggare. Rumänien är som relativt nybliven EU-medlem i stort behov av kontakter. Det handlar också om ett land som befann sig på den mörkaste skuggsidan under decennierna av kommunistiskt förtryck. För Tjeckien har ju Skodas framgångar blivit ett bra sätt att nå resten av Europa. Förhoppningsvis kan Rumänien uppleva något liknande med Dacia.

Dagen kom också att bestå av två olika kommunbesök. Först hos kommunalrådet Carina Zachau i Örkelljunga och sedan Åsa Herbst i Ängelholm. Raduta Matache gillade verkligen den optimism och framtidstro som de båda gav uttryck för och håller med om att det finns ett stort behov av fler kvinnliga politiker i hennes hemland. Carina Zachau och Åsa Herbst berättade båda om hur kommunal utveckling hänger samman med exempelvis planer för ny bostadsbebyggelse och goda näringslivskontakter. Jag skulle inte vara förvånad ifall Örkelljunga och Ängelholm med tiden får besök av en större rumänsk delegation som på ort och ställer får lära sig mer.

Åsa Herbst var dagen till ära mycket glad då TV visat ett tio minuter långt inslag om det positiva i Ängelholm som besökskommun. Det var mycket god reklam och lär säkert locka ytterligare turister. Vid stadsvandringen med Raduta Matache gick vi förbi Turistbyrån vid Stortorget och all personal var verkligen på toppenhumör!

HD/NST som den stora lokaltidningen var dock inte intresserad av att Rumäniens ambassadör gästade Nordvästskåne. Någon vecka dessförinnan hade dock ett stort reportage med bilder publicerats efter att en före detta MP-riksdagsledamot fikat tillsammans med några väljare på Hembygdsparken. Det går således att fundera kring de olika nyhetsvärderingar som görs.

Här finns länkar till Kristianstadsbladet och Radio Kristianstad:
http://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/article1194419/En-annan-sida-av-Rumanien.html

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=101&artikel=3895304

måndag 2 augusti 2010

Rumäniens ambassadör på besök

Peter Jeppsson (S) är ordförande i riksdagens svensk-rumänska vänskapsförening och jag är viceordförande. I går måndag och i dag tisdag har vi delat värdskap för Rumäniens ambassadör i Sverige, Raduta Matache. Ena dagen i Blekinge och andra dagen i Skåne.

Kustbevakningen i Karlskrona har ett nytt fartyg byggt i Rumänien. Det besöktes på måndagen. Samtal fördes sedan med ABB som deltar i en projektering av en stor elkabel mellan Rumänien och Turkiet. Marinmuseums utställning om Kalla kriget var uppskattat. Det både skrattades och skakades på huvudet åt påminnelser om den tid då Europa var delat och Rumänien med grannländer låg på "fel" sida och kommunismen kastade sin mörka skugga över vår kontinent. Därefter blev det residenset och överläggningar med den mycket duktiga landshövdingen Gunvor Engström som är ett stort lyft för Blekinge!

I dag är jag huvudansvarig för programmet. Tanken är att ambassadören skall få träffa några kvinnliga politiska företrädare. Det är nämligen dessvärre en bristvara i Rumänien. Örkelljunga och Ängelholm är två goda exempel att lyfta fram.

Dagen börjar på Kristianstad Automobil som är en av de större återförsäljarna i Sydsverige av den rumänska bilen Dacia. Sedan bär det av till Örkelljunga och träff med Carina Zachau (M). Före besöket på Gillebagaren blir det möte med Miklos Hathazi som är samhällsbyggnadschef i kommunen och har sina rötter i Rumänien. Det hela avslutas med Ängelholm och Åsa Herbst (M). Då blir det liten stadsvandring och besök på det fina Stadsbiblioteket.

Håkan Lans drog en lans

Radioprogrammet Sommar förknippar jag med fina minnen. Under många år har intressanta röster kommit till tals. Ibland genom att berätta det oväntade, ibland sägandes väldigt mycket om den egna personen. Sommar tillsammans med Ring så spelar vi och Melodikrysset kan sägas ha en särställning.

Det skall dock erkännas att det blivit skralare med lyssnandet genom åren. Sommar har flyttats mellan kanalerna. Nu är det P1 som gäller. Och det är ju en kanal som ofta rattas in. Men så har jag med viss besvikelse lyssnat på några som inte motsvarat förväntningarna samtidigt som tablån kommit att bestå av fler och fler namn på för mig helt okända. Ärligt talat så har intresset svalnat under senare år. Därför är jag väldigt tacksam för att i lördags ha hamnat i bilen strax efter 13 och då kunna höra uppfinnaren Håkan Lans.

Han berättade utan märkvärdiga vändningar om sin livsresa. Från pappans pantbank i Gamla stan i Stockholm ut i vida världen där han med åren gjort sig känd för sina innovationer.

Temat för hans inlägg var dock inte allt han skapat och konstruerat utan glädjen i vetgirigheten och nöjet i att pröva. Håkan Lans berättade om barndomens Meccano och hur delarna skruvades ihop till allt större konstruktioner. Sedan byggdes en lådbil men som till skillnad från kamraternas inte bara kunde åka ned för backen utan även uppför tack vare en gammal motor. Sedan kom mopeden och senare byggdes en ubåt som klarade 110 meters djup. Med lugn röst förklarades att det är ganska enkelt att skruva ihop en ubåt. Nästan vem som helst kan göra det bara viljan finns.

Långt dessförinnan hade jag förstått att årets första Sommarprogram för egen del nog sammanföll med årets bästa! För den lågmälda men ändå intensiva hyllning till sökandet och vetgirigheten som Håkan Lans gav uttryck för var helt i min smak. Det är genom att våga och att vilja pröva som det går att nå utveckling. Sida vid sida med detta finns också alltid misslyckandet. Därför behövs en inkännande och sporrande omvärld som gör att den som tar initiativ vågar resa på sig, borsta bort dammet och gå vidare ifall det inte gått så bra. Nästa gång blir det bättre.

Han konstaterade också att 1800-talet var den tidsepok då utvecklingen tog de första stora skutt som sedan fortsatt in i vår tid. Varför, undrades det? Förklaringen tror jag står att finna i flera reformer som kom att ske ungefär samtidigt: Framväxten av en starkare rättsstat med självständiga domstolar, mer oberoende media, en bredare och växande medelklass som tog för sig och ekonomiska liberaliseringar samtidigt som samhällen hölls samman av gemensamma traditioner och värderingar. Det är faktorer som behövs!

Håkan Lans berättade om hur hans pappa ordnat ett sommarjobb så att han kunde spara ihop till sin första moped. Han arbetade och lärde sig. Fick pengarna och kunde förverkliga sin dröm. Ett antal år senare förstod han att pappan hade stått för lönen. Det var inte slantarna som var det viktiga utan känslan av att ha jobbat ihop till något. Det var ett tydligt budskap Håkan Lans sa sig uppskatta. Ett mycket bra budskap, tycker även jag. Något väl värt att dra en lans för.

Här går Sommarprogrammet att hitta:
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2071&grupp=11908