Glada grisar på grönbete

För en tid sedan besökte jag Trolle Ljungby gård. Just nu är produktionen bortåt 15 000 slaktgrisar om året. Till det kommer mycket annat på anläggningen som kor, skog, hjorthägn och vanlig sädesproduktion. På gårdskontoret presenteras stolt statistik som visar att djuren mår bättre och har betydligt färre skador än genomsnittet. En företrädare för Scan påpekar att konsumenten i butiken är rätt duktig på att efterfråga det närproducerade och också villig att betala ett högre pris. Däremot är okunskapen större kring vad färdigmaten och vidgjorda produkter innehåller även om det kan vara något så tillsynes enkelt som leverpastej. Alla jobbar dock inte på det viset: Vid besök hos Heberleins i Förslöv som specialiserat sig på att förse Bjärebygden med god mat används endast svensk råvara även om den är dyrare.

På Trolle Ljungby blir det också något av ett kretslopp då en hel del säd går till bränneriet i Åhus som tillverkar Absolut. En del av restprodukterna kan återanvändas som grismat. Det noteras också glädjande att mer får säljas till spritproduktionen.

Utöver de glada grisarna och försöken att finna fler och bredare produkter är det överdådigt vackert i den här delen av Skåne mellan Kristianstad och Bromölla. Slätterna slickar strandkanten. Skogarna möter fälten och naturen närmast dånar av växtkraft. Trevligt var också besöket vid den lilla skolan i Trolle Ljungby som just nu hålls igång tack vare ett starkt lokalt föräldraengagemang. Små lokaler, små medel men stora hjärtan hos de som jobbar där.

Besöket i Trolle Ljungby resulterade i en debattartikel som bland annat publicerades i NST/HD. Bland annat skrev jag:

”Svensk djurhållning är kanske den strängaste i världen. Genom att grisarna får bekväma utrymmen och närhet till suggan trivs både djur som människa med sin vardag. Vårt land är unikt med tydliga regler och här torde finnas flest välmående grisar och det mest högkvalitativa fläskköttet. I Sverige är det förbjudet att använda antibiotika i förebyggande syfte på djuren. En frisk gris behandlas inte med onödiga preparat och på så vis minskar risken för resistenta bakterier. I Danmark får grisarna tre gånger så mycket och i Nederländerna nio gånger så mycket antibiotika som de svenska. Fläskkött från dessa länder säljs utan att konsumenten informeras.

För någon dag sedan talade Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar, i riksdagen. Han berättade att överkonsumtionen av antibiotika kommer att klassas som olaglig om kanske tjugo år. Vi har inga botemedel mot resistenta bakterier och några tecknar konturerna av en biologisk katastrof. Det finns anledning för oss i Sverige att fortsätta värna och även försöka exportera vår goda djurhållning till resten av Europa.

Problemet är att så länge andra länder kompromissar med djurens hälsa och välmående kan de pressa priserna och skapa ett billigare och mindre kvalitativt fläskkött. Många svenska grisbönder lever idag på marginalerna. På olika håll i Skåne och resten av landet har under det senaste decenniet ett antal bestånd avvecklats.

Regeringen har till i år minskat kontrollavgiften med 90 miljoner för svenska slakterier. En grisbonde minskar därmed sin kostnad med åtta kronor per gris. Genom lägre kostnader ska svenska grisbönder kunna bli mer konkurrenskraftiga och fortsätta värna folkhälsan.”

I den tidningen fick jag ett svar från en person aktiv i Djurens rätt. Jag replikerade tillbaka. Och efter det inlägget kom en e-post från en bonde som sa att mina rader gjorde att han orkade arbeta vidare ytterligare några månader. Jag skrev:

”Det gäller att fortsätta utveckla djurhållningen och inte avveckla industrin! Det ska göras för djurens och människornas skull.

Svenska grisbönder har anslutit till en strängare djurhållning av två anledningar. Dels får både människan och djuret en bättre vardag och dels får man fram bättre livsmedel. I Sverige är det förbjudet att kupera svansarna, något som inte heller behövs om grisarna har en bra vistelse på gården. Enbart de vanskötta biter varandra i svansen. En lugn och trygg vardag skyddar från dessa skador. Det ligger helt enkelt i bondens eget intresse att värna grisarnas välmående och detta borde Djurens Rätt stötta!

Viljan att avveckla istället för att utveckla ger utländska aktörer mandat att fortsätta med sin syn på djurskyddet. Sverige har ett tak på åtta timmars djurtransport, EU har 24 timmar. I Sverige får grisarna dubbelt så stort utrymme som i EU, halm är ett krav och kultingarna är med suggan nästan dubbelt så lång tid.”

Min debattartikel i NST/HD:
http://hd.se/ledare/2012/06/01/grisnaring-att-utveckla/

Mitt svar till Djurens rätt:
http://hd.se/ledare/2012/05/24/varna-svensk-grisnaring/

Artikel i Kristianstadsbladet om besöket på Trolle Ljungby gård:
http://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/article1626739/Nyfikna-grisar-pa-gronbete.html