söndag 15 september 2013

Borgerligt alternativ

Söndag 15 september. Valsöndag! Om ungefär ett år är det ju dags igen, men då för de allmänna valen. Nu är det landets nästan sju miljoner medlemmar i Svenska kyrkan som ska ta fram sina företrädare.

För egen del är det första gången sedan 1990-talet som jag inte kandiderar. Annars har jag axlat rätt många förtroendeuppdrag inom det kristna samfund som är mitt: Kyrkofullmäktige, kyrkoråd, kyrkomöte och kyrkostyrelse för att nämna några. Vid det senaste valet till kyrkomötet var jag rent av den ledamot som fick flest kryss av alla i hela landet. Ett starkt stöd som jag verkligen känt att jag burit med mig.

Som ledamot av partistyrelsen har jag också varit med om att lotsa igenom vårt beslut om att inte längre under partibeteckning ställa upp i de kyrkliga valen. Det har varit ett ställningstagande som växt fram, inte helt utan motstånd och kritik. Men jag tror att det finns ett växande ifrågasättande av att partier och politiker bara engagerar sig av omsorg om den egna rörelsen och inte av kärlek till kyrkan. Moderaterna har visat vägen genom att tänka nytt och våga förändra. Det är dock inte samma sak som att personer med politiska uppdrag bör hålla sig undan. Tvärtom. De kan tillföra viktiga erfarenheter och kontaktytor. Själv har jag också röstat på personer med stort samhällsengagemang som jag vet även kan göra stor nytta för Svenska kyrkan.

Inför årets val har jag i några tidningar skrivit om moderaternas beslut men också att det finns en hel del M-företrädare som kommit att engagera sig i den nya nomineringsgruppen Borgerligt alternativ:

”Två helt olika tendenser kan iakttas. Från socialdemokratiskt håll görs uppenbart allt för att öka politiseringen. Partiet ser detta som ett val bland andra. Ungdomsförbundet SSU utropar att Jesus var sosse och förra statsrådet Margareta Winberg intervjuas varför hon som ateist kandiderar för S i kyrkovalet.

Moderaterna å sin sida valde vid den senaste partistämman att inte längre ställa upp under egen partibeteckning. Med anledning av de förändrade relationerna mellan Svenska kyrkan och staten sedan år 2000 har det kommit att uppfattas som ett naturligt steg att ta. M har valt rätt väg då det finns en växande misstänksamhet mot partipolitik i Svenska kyrkan.

Att partier tar ett steg tillbaka – som moderaterna – eller borde göra det ska dock inte ses som att det inte är värdefullt med politiskt aktiva. Det är bra för Svenska kyrkan med förtroendevalda som har med sig olika perspektiv och erfarenheter. Politiker bär med sig kunskaper om hur valda församlingar fungerar. En folkkyrka i ordets rätta bemärkelse bygger också på att inte endast präster, diakoner och andra som är anställda av kyrkan utan också lekmän kommer samman i ett gemensamt styre.

Andra partier får motivera sitt respektive ställningstagande men som ledamot av partistyrelsen vet jag att vi gjort detta med respekt för alla moderater som i dag är kyrkligt aktiva och av omsorg om Svenska kyrkan.”

Här i Nya Wermlands-Tidningen finns exempelvis artikeln:
http://nwt.se/asikter/debatt/article1377392.ece